torsdag 31 december 2015

Ett gott, nytt och välsignat år

Nu avslutar vi år 2015 och inleder det nya året 2016. Vad har 2015 inneburit? Terrorism, rädsla, hat, död.... Ja, det är en möjlig sammanfattning av det gamla året. Det har varit mycket negativt, men mitt i detta negativa bestämde påven Franciskus att vi skulle ha ett Barmhärtighetens år. Det är precis vad vi behöver. Det började för några veckor sedan och håller på till slutet av november 2016. Det världen behöver är en påminnelse om och fokus på Guds Barmhärtighet. Det behövs speciellt mycket nu när människorna är så obarmhärtiga....

Synderna har överflödat år 2015 men det finns alltid en möjlighet till omvändelse och förbättring. Gud ger oss hur många chanser som helst att börja om. Han tröttnar inte på våra dumheter, utan tar emot oss gång på gång. Varje gång vi gör som den förlorade sonen och återvänder hemåt öppnar Han famnen för oss. Att veta det ger mig hopp inför framtiden. Guds godhet är så oändligt mycket större än alla våra synder. Hans Barmhärtighet ger inte upp om oss syndiga och trasiga människobarn. Han väntar, söker, försöker, gör allt Hans Kärlek kan komma på för att få hem oss igen. Och Han säger: Var inte rädda. Förtrösta på Mig. Kom till Mig så ska Jag ge er ro.

2016 har alla chanser i världen att bli ett gott, nytt och välsignat år.

Jag slutar år 2015 med att säga:

                                                    Jesus, jag förtröstar på Dig!

                                                    Jesus, jag förtröstar på Dig!

                                                    Jesus, jag förtröstar på Dig!

onsdag 30 december 2015

Kristna nättroll

En vän har fått en massa otrevliga mail från människor som säger sig vara kristna. Hon har inte berättat vad mailen innehåller (och jag förstår om hon inte ville sprida det). Hon har en hel pärm med utskrifter av dessa mail.

Det märkliga är att dessa som skickar mailen kallar sig kristna. Är det ett kristet beteende att bombardera någon med otrevliga mail? Min vän är katolik, står för hela den katolska tron, de ofödda barnens rätt till liv, det kristna äktenskapet osv.  Men somliga kristna blir provocerade av detta. De hatar/föraktar/fruktar katoliker (välj vilket verb du tycker passar). När man talar om katolikhat bland kristna i Sverige tar många väldigt illa upp. De vill inte kännas vid att det finns ett hat mot katoliker. För de hatar ju bara det som är okristet, obibliskt osv.... När man påpekar att det de hatar inte är det som katoliker verkligen tror på, vill de inte lyssna.... för de vet (bättre än vi själva) vad katoliker tror på och katoliker är inte riktiga kristna, för riktiga kristna dyrkar varken statyer eller påvar och riktiga kristna läser Bibeln och riktiga kristna tror att det Jesus sa i Joh 6 bara var symboliskt och riktiga kristna ber minsann inte med upprepade, tomma ord och använder 'halsband' när de ber....

Jag har stött på detta så många gånger att jag försäkrar er att dessa kristna finns... och de är inte direkt tysta och diskreta. Hur många gånger har jag inte fått höra att jag inte är en riktig kristen för att jag är katolik..?

Jag funderar på att lägga ner alla sociala media. Men samtidigt har jag också yttrandefrihet och religionsfrihet. Jag har rätt att dela en bild på Guds Moder och uttrycka min kärlek till den kvinna som Gud utvalde att föda Hans Son och som Han gav oss till moder (Joh 19:26-27, Upp 12:17). Jag har rätt att leva min katolska tro även på nätet. Jag står för min tro, för Vår Herre  har sagt att vi ska göra det (Matt 10:32-33, Upp 3:5).

Och jag ber för trollens omvändelse.... men samtidigt gråter jag....


söndag 27 december 2015

Den Heliga Familjen

I dag, söndagen mellan jul och nyår, firar Kyrkan den Heliga Familjens fest. I en tid då kärnfamiljen är i det närmaste utrotningshotad, lyfter Kyrkan upp den. I dag finns det alla slags familjer: med en förälder, med två föräldrar av samma kön osv. Barn brukar acceptera sina omständigheter som det, för dem, normala, så det blir förhoppningsvis bra för dem. Men nu ska jag vara politiskt inkorrekt: jag tror, jag som är ensamstående förälder, att det bästa för barnen är att leva med en mamma och en pappa. Det behövs en av vardera könet för att göra ett barn. Jag tror också att det bästa för barnet är att leva med båda sina föräldrar.

I den bästa av världar skulle alla barn få göra det och dessutom få växa upp i ett kärleksfullt, vårdande och tryggt hem. Tyvärr lever vi inte i den bästa av världar.... Barn växer upp i otrygga omständigheter. En del blir misshandlade, utsatta för sexuella övergrepp, många tvingas fly från sina hem pga krig och förföljelse.  När sådana barn kommer i vår väg, vad ska vi göra? Överlämna dem till de sociala myndigheterna och låta dem ta hand om dem? Ja, ibland behövs det helt klart intervention av sociala myndigheter eller polis. Men dessa barn behöver också villkorslös kärlek och vuxna som bryr sig om dem och ger dem av sin tid. Alla har inte möjlighet att ta in fosterbarn i sitt hem, men alla kan öppna sitt hjärta och ge av sin tid. Alla kan lyssna och trösta.

En god familj är inte sluten utåt. Nej, den är öppen och välkomnande. Där finns plats för den som på olika sätt är hemlös, vare sig det är fysiskt eller mentalt. Jag är säker på att det var inom den Heliga Familjens krets som Jesus lärde Sig att barnen var viktiga, att de alltid är välkomna, att de är en gåva i sig. Han lät barnen komma till Honom och Han tog dem i Sin famn och välsignade dem (Mark 10:13-16). Låt oss lära av Honom och göra likadant.

torsdag 24 december 2015

Julfred

För en stund sedan pålystes julfreden från finska Åbo och därmed har julen börjat för alla finnar i alla fall. Det är några timmar kvar tills den katolska julen börjar med juldagens första vesper, men jag vill nu ta tillfället i akt att önska alla en riktigt god och välsignad jul. Må Jesusbarnet ta era hjärtan i besittning och må ni alltid följa stjärnan som leder till krubban i Betlehem.

Den vackraste av julsånger

onsdag 23 december 2015

Den sjunde o-antifonen, 23 december

O Immanuel, vår Konung med den nya lagen, du Frälsare som folken längtat efter: kom och fräls oss, Herre vår Gud.

Antifonen finns att lyssna till här.

tisdag 22 december 2015

Den sjätte o-antifonen, 22 december

O jordens Konung, du folkens längtan, du hörnsten som bryter ned skiljemurarna och gör allt till ett: kom och rädda människan, som du danat av jorden.

Antifonen finns att lyssna till här.

måndag 21 december 2015

Den femte o-anifonen, 21 december

O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet, du rättfärdighetens Sol: kom för att lysa över dem som sitter i mörkret eller i dödens skugga.

Antifonen finns att lyssna till här.

söndag 20 december 2015

Den fjärde o-antifonen, 20 december

O Davids nyckel, du spiran i Israels hus, du öppnar och ingen kan tillsluta, du tillsluter och ingen kan öppna. Kom och led ut de fångna ur fängelset, dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

Antifonen finns att lyssna till här.

lördag 19 december 2015

Den tredje o-antifonen, 19 december

O Jesse telning, du som står som ett banér för folken, inför dig tiger konungar i förundran, dig tillhör alla jordens folk. Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.

Antifonen finns att lyssna till här.  

fredag 18 december 2015

Den andra o-antifonen, 18 december

O Adonai, Gud som leder Israel, du uppenbarade dig i den brinnande busken och gav din lag på Sinai berg. Kom och förlossa oss, du vår tillflykt och starkhet.

Antifonen finns att lyssna till här

torsdag 17 december 2015

Den första o-antifonen, 17 december

O eviga Vishet, du som har utgått ur den Högstes mun, du når från världens ena ända till den andra och styr allt med ditt blotta ord. Kom för att lära oss vishetens väg.

måndag 14 december 2015

Barmhärtighetens år

I går var jag i katolska domkyrkan på Söder i Stockholm när biskop Anders öppnade Barmhärtighetens port och inledde Barmhärtighetens år för vårt stift. Ceremonin började nere i domkyrkosalen med böner, evangelieläsning (Luk 15:1-7) och läsning av inledningen till indiktionsbullan för det extraordinarie jubelåret. Under sång gick vi sedan i procession till domkyrkans huvudingång där biskopen sade: "Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren". Dörren öppnades inifrån och biskopen fortsatte: "Detta är Herrens port, låt oss gå in genom den för att finna barmhärtighet och förlåtelse". Kören sjöng därefter: "Jag är porten, säger Herren. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete". Efter detta gick vi alla in i kyrkan och mässan fortsatte med vigvattenbestänkning.  Som predikan läste biskopen herdabrevet för Livets söndag som firas tredje söndagen i advent, dvs i går. Herdabrevet finns här. 

Mässan var mycket högtidlig och kören sjöng som vanligt himmelskt vackert för en fullsatt domkyrka.

På det personliga planet tog jag en liten trip down memory lane. Jag satt på samma plats som när biskop Anders blev biskopsvigd den 29 december 1998, med skillnaden att jag den gången hade en fyramånaders bebis på armen... Att sitta där fick mig att minnas vigningen och det var fint. Dessutom hade jag denna gången två kända, relativt nyblivna, katoliker som är på bokturné vid min sida...


lördag 12 december 2015

Övertygelse

Jag har förstått att mycket av det jag skriver här är provocerande för somliga. Förut hade man möjlighet att kommentera men den möjligheten har jag tagit bort. Varför? För att slippa hatiska kommentarer. Genom åren fick jag en del kommentarer som jag tror att jag skulle ha kunnat polisanmäla, så för att slippa detta väljer jag envägskommunikation. Det jag skriver här handlar om min katolska tro och min tillvaro. Jag skriver inte för att provocera eller skapa debatt. Debatt är inte min kallelse. Jag skriver för att: 1. skriva av mig. 2: stå upp för min katolska tro. 3: kanske lära någon något. 4: uppmuntra katoliker att stå fasta i tron. (Inte nödvändigtvis i den ordningen.)

Jag tänker inte sluta skriva bara för att någon blir provocerad. Jag tänker inte låta mig tystas. Även katoliker har yttrandefrihet i Sverige. Dessutom står jag för min katolska tro till 100 %. Jag tror på allt. Jag väljer allt. Det stod jag upp och sa högt inför Gud och församling en gång för länge sedan: Allt vad den heliga Katolska Kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag. Den tron är provocerande i det postkristna, men delvis fortfarande protestantiska Sverige, det är jag medveten om, men om jag tiger kommer stenarna att ropa  (Luk 19:40) och om jag förnekar Kyrkan förnekar jag Kyrkans Herre också (Matt 10:32-33).

För till syvende och sist handlar det om detta: Vad var det Jesus ville? 1: Ville Han ge oss en bok som var och en av oss ska sitta på sin kammare och tolka på egen hand, vilket skulle ge upphov till tusentals olika samfund med sinsemellan olika tolkningar, eller 2: ville Han skapa en Kyrka som skulle vara Hans familj, sprida Hans budskap både muntligt och i Skrift (Bibeln) och förvalta Hans sakrament? Det är den stora frågan och mitt svar är 2: Han ville Kyrkan och jag är övertygad om att den Kyrkan är den som kallas den Katolska Kyrkan. 100 % övertygad. Därför tiger jag inte. Trots att somliga blir provocerade...

"Jag är er milda Moder"

Ur andra läsningen till läsningsbönen för Vår Fru av Guadalupes fest 12 december:

"När han kom upp på kullen såg han en dam stå där. Det var hon som kallade på honom. När han stod där framför henne häpnade han över hennes skönhet. Hennes kläder lyste som solen. Hon sade till honom: 'Du skall veta, käre son, att jag är den heliga Maria, alltid fullkomlig Jungfru, Moder till den ende sanne Guden, livets upphovsman, han som har skapat allt och upprätthåller allt, himlens och jordens Herre. Det är min uttryckliga vilja och heta längtan att man här uppför ett tempel till min ära. Där vill jag visa honom, där skall jag genom att visa honom prisa honom, han min ömma kärlek. Jag skall där ge min hjälp och mitt försvar, ty jag är i sanning er milda Moder, Moder till dig och till alla som bor tillsammans i det här landet, ja, till alla som älskar mig, som söker mig, som fromt och förtröstansfullt åkallar mig. Där skall jag bönhöra deras tårar och förtvivlan, där skall jag göra dem väl i deras betryck, och vad de än plågas av skall jag skänka dem lindring.'"

(...)

"Nästa dag fick Juan Diego se Drottningen vandra nedför kullen och se på honom. Hon mötte honom där intill kullen, höll kvar honom och sade: 'Hör, min käre son, inte skall du vara rädd eller sorgsen, du skall inte heller bry dig om din morbrors sjukdom eller något annat som trycker dig. Är jag inte hos dig, jag som är din Mor? Står du inte under min skugga och mitt beskydd? Är inte jag källan till ditt liv och din lycka? Finns du inte i mitt knä, i mina armar? Behöver du mer? Var inte ledsen, var inte orolig.'"

Virgencita de Guadalupe, Reina y dueña de mi corazon!

I dag firar Kyrkan Vår Fru av Guadalupe. År 1531 uppenbarade sig en vacker kvinna för en enkel campesino, vars namn var Juan Diego. Juan Diego var en av få som tagit emot den kristna tron av missionärerna i Mexico. Han var på väg till mässan när han mötte denna kvinna som presenterade sig som Guds Moder. Hon sände honom med bud till biskopen att hon ville ha en kyrka byggd på denna plats. Biskopen trodde naturligtvis inte den enkle Juan Diego, utan bad om bevis. Jungfrun sa åt Juan Diego att plocka rosorna som växte en bit bort, fast det var fel årstid för rosor. Juan Diego plockade rosorna och Jungfrun arrangerade dem i hans tilma, en enkel mantel vävd av kaktusfibrer. När Juan Diego till slut stod inför biskopen öppnade han sin tilma och rosorna föll till golvet. Till Juan Diegos stora häpnad föll biskopen och de andra som var närvarande på knä i förundran. På Juan Diegos tilma fanns en bild, den bild som vi i dag känner som  La Virgen de Guadalupe.

Kaktusfibrerna som används för att göra en tilma förstörs normalt efter ca 20 år, men Jungfruns tilma finns fortfarande kvar i basilikan i Mexico City. För Jungfrun fick sin kyrka och varje år kommer miljontals pilgrimer dit för att se deras älskade Moder. På 10 år kristnades hela Mexico och många miljoner människor tog emot dopet.

Hon är en symbol för hopp för hela den latinamerikanska kontinenten och hon är skyddspatron för de ofödda barnen.

När jag var 14 och nyss hade börjat tro på Gud, läste jag om Jungfrun av Guadalupe och förstod att jag också har en himmelsk Moder, en Moder som dessutom är Moder till Gud. Att förstå detta var den första impulsen som ledde mig till Katolska Kyrkan. La Guadulupana är viktigare för mig än någon kan förstå och min tacksamhet överflödar till min Gud som gett oss en så underbar Moder!







Marco Antonio Solís - Mañanitas a la Virgen de Guadalupe 2013

fredag 11 december 2015

Hopp i debattmörkret

Allt oftare nuförtiden läser jag beska debattinlägg om min Kyrka i svensk media, speciellt på internet. Det verkar som om det finns en djupare klyfta mellan kristna nu än tidigare. Eller har den alltid funnits men är mer synlig nu? Många tar bladet ur munnen och skriver om sin kritik alt. sitt hat mot Katolska Kyrkan. Jo, jag menar hat. Jag har läst en hel del inlägg som andas hat. En del är bara okunniga om vad Kyrkan lär, men andra är rent hatiska.

Det gör mig ledsen. Min Kyrka kallas för den babyloniska skökan. Påven kallas antikrist. Vi katoliker räknas av somliga som avgudadyrkare och inte alls kristna. I bästa fall anklagas vi enbart för att ha lagt till en massa saker till den kristna tron, saker som inte fanns där från början. (O, du okunskap om kyrkohistoria och teologi..)

Det tycks mig som om orden mot oss blivit hårdare efter att paret Ekman konverterade. Det har uppenbarligen skakat om en del inom den svenska kristenheten. Det är också flera andra ledande personer från den svenska frikyrkligheten som är på väg eller redan tagit samma väg. Det har lett till oro i leden och den oron leder ibland till verbala attacker. Dessa attacker är svåra att besvara, för ofta är det som sägs så fjärran från den katolska tron att man inte vet hur man ska svara. En del vill ju inte ens höra vad vi har att säga, för de vet med säkerhet att det de säger är rätt, fast det i verkligheten är helt fel.... Det är bättre då att tiga såsom Jesus gjorde inför Sina anklagare... Men i hjärtat gråter man...

Det finns dock ljus i mörkret. En del är öppna och intresserade av att höra vad vi verkligen lär. Det finns alltid hopp och Vår Herre har lovat att vara med oss till tidens slut. När jag blir trött och ledsen av det hårda debattklimatet stänger jag ner internet och går till kyrkan där min Jesus finns i tabernaklet. Där beklagar jag mig inför Honom och Han tröstar mig och visar mig vad jag ska göra: be, be och be ännu mer. Med rosenkransen i handen ber jag för dem som föraktar eller hatar min Kyrka. För jag har fått lära mig av denna Kyrka, som är min moder och lärare, att jag inte får svara med samma mynt....

onsdag 9 december 2015

tisdag 8 december 2015

Tota pulchra es!

Tota pulchra es, o Maria, et macula originalis non est in te. Du är helt ren och skön, o Maria, min Moder, ty ursyndens fläck finns inte i dig. Av Nåd, för Jesu skull, bevarades du fri från synden, för att vara en förebild, ett föredöme, ett exempel, en arketyp. Så som du är, min älskade Moder, skulle vi vara om vi inte syndade. Om Eva inte tagit emot äpplet skulle alla varit som du, Moder. Du sprider ditt rena ljus över dina barn och vi älskar och tackar för att Gud har benådat dig så. Det finns, i denna syndiga mänsklighet, någon som är en ren kanal för Guds Kärlek;
och den Nåd som Han ger, ger Han genom dina händer. Det är min erfarenhet, Moder. Allt kommer från Faderskärleken genom moderskärlekens händer. Det mänskliga och det gudomliga möts i dig när du får ta emot Ordet i din kropp. Genom det som hände dig förstår vi att Gud och människa hör ihop, att Guds ödmjukhet och godhet är större än all mänsklighetens samlade synd.

Utan dig, älskade Moder, skulle vi inte ha Jesus. Om ditt rena hjärta inte hade förmått säga ja till det oerhörda erbjudande du fick, skulle vi inte fått frälsning genom Jesus. Utan dig, Moder, ingenting...

Din betydelse kan inte överskattas, varken för mänskligheten generellt eller för mig personligen. Utan dig, o Maria, utan dig.... Vad vore jag? Tack, min Gud, för Maria! Tack för att Du gett oss henne! Tack för hennes utkorelse och fullkomliga renhet! Tack för hennes goda modershänder som vårdar oss så ömt! Tack för att jag får vara hennes barn!




lördag 5 december 2015

Förtröstan

Världen har blivit galen... Terrorister mördar oskyldiga, tar kvinnor och flickor som sexslavar, begår de mest bestialiska illdåd i sin religions namn. Det är som om djävulen tagit herravälde över världen. Människor är skräckslagna och slutar tänka, bara reagerar.

Det är förståeligt.

Men glöm inte att djävulen redan är besegrad. Kristus segrade när Han uppstod från de döda. Det sägs att det står 365 gånger i Bibeln: var inte rädda. Nej, vi behöver inte vara rädda. Gud har allt i Sin starka, goda hand.

Den 8 december börjar det Barmhärtighetens år som påven Franciskus har utlyst. Den bild som kallas den Gudomliga Barmhärtigheten har en text. Det står: Jesus, jag förtröstar på Dig.

När du känner rädslan för terroristerna komma, säg då till din Herre: Jesus, jag förtröstar på Dig. Upprepa detta ofta. Låt det bli din vanligaste skottbön (skottböner är korta böner som man så att säga skjuter i väg. Det kan vara t.ex. Herre, förbarma Dig! Jesus, hjälp! eller dylikt.)