söndag 27 oktober 2013

Sann barmhärtighet

Ibland sägs det att Katolska Kyrkan är väldigt hård och obarmhärtig som inte tillåter frånskilda omgifta personer att ta emot Kommunionen. Jag håller inte med. Jag är tacksam över att min kyrkoherde nekade mig Kommunionen. Hur kan jag vara tacksam över det, kanske du undrar. Jo, om han gett mig Kommunionen kanske jag inte skulle ha insett mitt oerhörda behov av Guds Barmhärtighet i bikten, mitt behov av omvändelse. Att ge Kommunionen till någon som inte har rätt att ta emot den är missriktad barmhärtighet. Det får syndaren att tro att allt är ok, att inget behöver ändras. Men att leva i synd är inte bra för den som gör det. Inte i det långa loppet, i evighetsperspektivet.

Nej, jag tycker det är bättre när prästerna, som min kyrkoherde, konsekvent står för Kyrkans lära och är beredda att ta emot den förlorade sonen eller dottern i biktstolen. Det blir glädje bland himlens änglar då. Och om änglarna gläder sig, hur mycket mera ska då inte Fadern glädja Sig när ett av Hans barn kommer hem?

Präster, stå för Kyrkans lära! Anpassa den inte efter kortsiktiga tänkanden. Kompromissa inte med evighetsavgörande ting!


söndag 20 oktober 2013

Kärlek till mamma

Katoliker kallar Maria Guds Moder. Hon är mor till Jesus Kristus som är sann Gud och sann människa. Han är en och inte delad och därför kan hon med rätta kallas Guds Moder. Men hon är inte bara Guds Moder. Hon är vår mor också. Ja, många katoliker har en så nära relation till henne att vi kallar henne MAMMA. I vissa fall är hon oss närmare än vår egen biologiska mor. Till Maria går vi i glädje och i sorg. Till Maria vänder vi oss när livet plågar oss och när vi känner oss ensamma. Ibland tillåter Gud att vi inte känner Hans Närvaro (trots att Han är hos oss) och då finns Maria där och tröstar oss. Genom livets alla omständigheter håller hon oss i handen, pekar på Jesus och säger: 'Gå till Honom. Gör det Han säger åt er'. Ja, hon inte bara håller oss i handen och leder oss fram. Hon håller oss i famnen och gungar oss, som en mor gungar sitt gråtande barn, och tröstar och lugnar.

Hon är en verklig mor och kärleken till henne och hennes kärlek till mig leder mig tillbaka till den rätta vägen när jag har irrat mig bort. Jag skulle aldrig kunna vara med i en kyrka som glömmer henne, för vad är ett hem utan moderskärleken?

Maria, älskade mamma, välsignad vare Gud för att Han skapat dig, för att Han gett oss dig! Jag ska alltid hålla fast vid din hand.




måndag 14 oktober 2013

Rosenkransen

Oktober är rosenkransmånaden i Katolska Kyrkan. Olika månader har olika teman, t.ex handlar maj om Maria och juli om Jesu Dyrbara Blod. (Här kan man leta sig fram till alla månaders tema)

I oktober är alltså temat Rosenkransen. Rosenkransen är en bön med lång tradition i Kyrkan. Den har betts i mer eller mindre nuvarande form sedan 1200-talet och förknippas med den helige Dominikus. Det berättas att jungfru Maria ska ha gett Rosenkransen till Dominikus som ett vapen i hans kamp mot kätterier. Många katoliker ber Rosenkransen dagligen i kampen mot 'kätterier' i sina egna andliga liv. Vad menar jag med det? Jo, att Rosenkransen hjälper den troende att evangelisera sig. Denna böneform består till det yttre av vissa böner som upprepas ett bestämt antal gånger, men samtidigt som man ber dessa böner mediterar man över händelser i Jesu och Marias liv, så som de berättas i Bibeln. Det är en djupt evangelisk bön och om man troget ber den blir man alltmer bekant med Evangeliet och Kyrkans lära. Det sägs att syndare som ber Rosenkransen inte kan annat än omvända sig. Att be Rosenkransen är att gå i Marias skola för att lära sig vad som behagar Jesus och man lär sig rätt så snart att Han alltid vill ha mer. Han vill ha allt. Jag menar allt. Han har visserligen ett oändligt tålamod, men Han vill verkligen ha allt. Så det är farligt att be Rosenkransen... om man inte är beredd på att låta den gamla människan dö...

Denna böneform har varit försummad under tiden efter Andra Vatikankonciliet. Man har tyckt att det är en simpel bön utan värde i dagens samhälle, men till min stora glädje börjar många katoliker tänka om. Rosenkransen blir vanligare igen. Alltfler ber den. Alltfler propagerar för den. På Facebook (detta utmärkta evangelisationsverktyg!) finns flera grupper på alla möjliga språk som handlar om Rosenkransen. Jag har vänner som går ut på gatorna (i USA) och delar ut rosenkransar och lär folk att be den. Det är en verkligt positiv utveckling.

Många helgon har talat sig varma för Rosenkransen också. Padre Pio t.ex. Han kallade den sitt vapen. 

Gör som Padre Pio! Beväpna dig! Ta din rosenkrans! Bär den! Be den! Uppmana andra att göra detsamma!

Maria kommer att följa din möda med välsignande modersblickar och stödjande modershänder.




fredag 4 oktober 2013

Franciskus och kanelbullar

Har de något samband..? Tror inte det, men av någon anledning firar Sverige (eller kanske Sveriges konditorier) kanelbullens dag i dag. Franciskus är populär bland svenskar, men det är nog en urvattnad version av honom, för han är ett av de mest katolska, kyrko- och påvetrogna helgon jag känner till...

Jag ska inte fira kanelbullen (men gärna äta en eller två!) utan Franciskus. Vår församling är franciskansk, så det är ju passande. Det innebär bl.a. ingen fredagsabstinens...

Glad fest!


tisdag 1 oktober 2013

Lilla Thérèse

Ett av de allra största helgonen är en fransk tös som avled blott 24 år gammal i ett karmelitkloster i norra Frankrike år 1897. I dagens värld är en 24-åring knappt vuxen, men lilla Thérèse var mer än vuxen. Hon nådde en andlig mognad som de flesta av oss bara kan drömma om. Hennes lilla väg har hjälpt otaliga, säkert miljontals, till ett liv i överlåtelse och förtröstan.

Det är hennes dag i dag. Jag tycker mycket om den här bilden av henne. Den visar hennes själsstyrka och karaktär.