lördag 31 mars 2012

Stilla veckan

I morgon går vi in i Stilla veckan, som egentligen är allt annat än stilla. Den innehåller stor dramatik: Jesu intåg i Jerusalem, den sista nattvarden där Han instiftar prästämbetet och Eukaristin, förräderiet, dödsångesten, tortyren, döden och graven.

Vi får andligen följa Honom i Kyrkans gudstjänster.

Vi får själva se hur stor Hans Kärlek till oss. Den leder Honom till Korset. Han offrar Sig själv frivilligt för oss. Pro nobis. Allt detta är för oss.

Hans Barmhärtighet är utan gräns.

Maria, min moder, hjälp mig att verkligen inse vad Han har gjort för mig och för världen...

Påvens brev till fångar

Strax före jul besökte påven ett fängelse. Nu har ett brev han skrivit till fångarna publicerat. En artikel finns här Vatikanradions hemsida.

Det påven skriver kan vara bra även för oss som inte sitter i fängelse att reflektera över, fångna som vi är i syndens band...

fredag 30 mars 2012

Varför firar vi påsk?

Läser i Världen idag att Blomsterlandet bett om ursäkt för att man gått ut i annons och sagt att påsken förr var en religiös högtid men nu firar man våren och ljuset. Kanske IKEA också ska be om ursäkt i så fall... Fick ett mail från IKEA Family. Så här står i mailet:

"Föreberedelser inför Blåkulla

Hela påskhelgen 4-7 april förbereder vi oss inför påsken och färden till Blåkulla. Vi förvandlar alla barn till påskkärringar och påskgubbar på Barnens IKEA. Välkommen hela familjen till en riktigt påskig heldag hos oss. Glad påsk!"

Föredrar Blomsterlandets variant av påsken. Firar hellre vår och ljus än Blåkullafärder... Och nej, jag försvarar inte gångna tiders (eller dagens) häxprocesser. Kanske lika bra att säga det på en gång...

Varför firar vi då påsk? För att fira, bekänna och minnas Jesu Uppståndelse. Skärtorsdag, långfredag och påskafton firas till minne av Jesu lidande, död och begravning. Men PÅSKEN firas i 50 dagar (och varje söndag året runt!) till minne av Jesu Uppståndelse.

Utan tron på Uppståndelsen ingen kristendom.

torsdag 29 mars 2012

Tacka Honom med hög röst


"När ni vänder om till Honom av hela ert hjärta och hela er själ och lever sannfärdigt inför Honom, då skall Han vända sig till er och inte längre dölja Sitt ansikte för er. Se vad Han har gjort för er och tacka Honom med hög röst, prisa Rättfärdighetens Herre och lovsjung Evighetens Konung" (Tob 13:6).

onsdag 28 mars 2012

Barmhärtighet

Guds Barmhärtighet är större än all din synd. Och Jesus sa till Faustyna att den största syndaren har den största rätten till Hans Barmhärtighet. Så närma dig bikten med tillförsikt och förtröstan. Förstå att du inte går dit för att dömas utan för att benådas. Han har redan tagit på sig straffet. När du bekänner din synd ger Han dig Sin Barmhärtighet.

Förtrösta på Honom. Lita på Honom. Han leder dig rätt. Bekänn din synd och ge Honom herraväldet i ditt liv.

Säg till Honom: Jesus, jag förtröstar på Dig.

Allvaret som leder till den stora glädjen

Nu närmar sig den allvarligaste tiden i Kyrkans år. Vi förbereder oss för att följa Jesus i Getsemane, i fängelset, i tortyren och upp på Korset. Dit Han går är vi kallade att följa. Kanske inte genom att lida och dö i synlig mening på ett kors, men andligen är vi kallade att följa Honom genom lidandet. Allt vårt lidande kan bli ett med-frälsande lidande om vi offrar det med Honom ( bl.a. Matt 10:38, Apg 14:22,  Rom 8:17, Kol 1:24, 2 Tim 2:11-12, 1 Pet 4:13).

Inget lidande är förgäves. Inget lidande är fruktlöst. När vi ger vårt lilla lidande till Gud som ett offer, då blir det till liv och frukt för oss och för många. Bara när vi väljer att se bort från Jesus blir det meningslöst.

Håll blicken fäst vid Jesus (Heb 12:2) och följ Honom på Korsets väg. Då blir allt förvandlat. Även mörkret blir ljust (Ps 139:12). Genom döden kom livet, genom Korset kom glädjen.

För korsvägen är vägen till härligheten.

Låt oss gå den troget, så att vi får höra att vi är välkomna in i den eviga glädjen hos Vår Herre (Matt 25:21).

tisdag 27 mars 2012

Påven

Påvens resa till Mexico var en triumf men det mest intressanta enligt svensk media var tydligen att han bar en sombrero... Nåväl, vad annat kan man vänta sig av svensk journalistik...

Nu är han på Kuba.

När kommer han till Sverige?

Jag var i Stockholm i juni 1989 när Johannes Paulus II var där. Oförglömliga dagar... Jag har kysst ett helgons hand!

måndag 26 mars 2012

Bebådelsen

Ecce Ancilla Domini

Maria är min förebild i tro och lydnad. Hennes ja till Guds handlande med henne genljuder i mänsklighetens historia. Det är det största en människa någonsin sagt. Utan henne: ingen Jesus, ingen frälsning, ingen Kyrka.

Tack, Maria, Guds Moder och min!

Hell dig, Maria, full av nåd.
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt,
JESUS.
Heliga Maria, Guds Moder,
be för oss syndare,
nu och i vår dödsstund. Amen.

Tack, min Herre och min Gud, för Maria!

Och välsigna och bevara påven som åker till Kuba i dag! Låt många hjärtan världen över lyssna till hans ord.

söndag 25 mars 2012

Marias roll

Som de flesta vet värdesätter vi katoliker Maria väldigt högt. En del tror att vi dyrkar henne, vilket är fel. Vi vördar henne som vår och vår Herres Moder. Vi vill följa hennes exempel i tro och lydnad. Vi lyssnar när hon viskar i vårt öra att vi ska göra vad Han säger åt oss (Joh 2:5).

Ett argument mot vördnaden för Maria som jag hört ofta är att Jesus i Johannesevangeliet säger att åt Maria att låta Honom vara i fred (Joh 2:4). Enligt vissa avvisar Han henne. Jag köper inte det.

Varför inte?

Jo, för Jesus är Gud och utan synd (Heb 4:15). Han kan inte begå synd. Det finns ett bud som säger att vi ska hedra våra föräldrar (2 Mos 20:12) och att avvisa vår mor är att synda. Jesus syndar inte. Alltså avvisar Han inte sin Mor. Han gör ju sedan vad hon vill: förvandlar vatten till vin.

Hon får Honom att förstå att tiden är inne. Hennes roll är oersättlig, både i Jesu liv och i våra.

En del tar också Jesu ord i Matteusevangeliet 12:48 ("Vem är min mor och vilka är mina bröder?") som tecken på att man ska avvisa Maria. Jag håller inte med där heller. Evangeliet visar så tydligt att Maria är en person som gör den himmelske Faderns Vilja. I TRO lyder hon och säger ja. Det finns inget i evangeliet som tyder på att hon inte skulle vara en trons och lydnadens kvinna. Jesus framhåller hennes tro, snarare än hennes moderskap, som förebild för oss. Och evangeliet säger om henne: "Salig hon som trodde" (Luk 1:45, min kursivering).

Vi framhåller Marias tro, men för oss är hon också mamma. Jesus gav henne åt oss på Korset (Joh 19:26-27). Som Johannes tar jag henne hem till mig. Hon är välkommen att stanna här. För alltid. För ingen kan som hon lära mig vad som gläder hennes Sons Hjärta...

Jag tar inte risken att avvisa hennes hjälp.

lördag 24 mars 2012

Marie sju smärtor

Det här är vad vi gör i bikten


Vi går till prästen, som är i Jesu ställe (in persona Christi), och bekänner våra synder och får Hans förlåtelse. Vi blir benådade. O stora gåva till oss!

fredag 23 mars 2012

Olika sätt att se på saken...

Saudiarabiens högste religiöse auktoritet stormuftin vill att alla kyrkor på den arabiska halvön ska förstöras. Och i Europa tillåter vi moskéer att byggas.

Det är skillnad här...

Herre, förbarma Dig över Dina lidande barn och omvänd alla hjärtan till Dig...

torsdag 22 mars 2012

Jag erkänner för att bli benådad...

Funderar på...

... vad det är som skiljer kristna värderingar från andra (liknande) värderingar. Det är ju inte bara kristendomen som hävdar att man bör göra gott mot sina medmänniskor, t.ex.

Det jag tror är skillnaden är att kristna värderingar har sin grund i relationen med Kristus. Jag försöker tänka, handla, tro på ett visst sätt därför att jag drivs till det av min relation med Kristus. Syftet med mitt handlande är att bli lik Honom och göra det Han vill.

Men jag erkänner villigt att det finns ateister, humanister och människor av annan religiös tro som är bättre människor än jag. Jag misslyckas oftare än jag lyckas, men då tillhör jag (Gud vare tack!) en Kyrka som har bikten som sakrament, där jag får börja om och försöka igen. Gud ger inte upp hoppet om mig. Därför får heller inte jag förtvivla, utan jag får se upp på Honom som mina synder korsfäst och börja om på nytt. Förutsättningen för att jag ska kunna bli bättre är att jag inser vart problemet ligger. Utan syndamedvetande finns ingen kunskap om behovet av frälsning och Jesus kom för att kalla syndare, inte rättfärdiga.

Så jag håller blicken fäst vid Honom och gör en ansträngning att göra mitt bästa.

Jag förtröstar på Jesus.

onsdag 21 mars 2012

Vem tillhör Herren?

Den frågan kan och ska jag inte svara på, tack och lov! Det är Hans sak att bedöma det.

Någon som misstolkat det jag skrivit tror att jag menar att bara katoliker tillhör Herren och att andra inte har något att hämta.

Jesus har sagt att Han byggde sin Kyrka på Petrus och dödsrikets portar aldrig ska få makt över den (Matt 16:18). Då talar Han om Katolska Kyrkan som Han grundade. Kyrkan har Herrens löfte och ledning.

Men Han har också sagt att Han har andra får som inte tillhör den här fållan och att Han ska leda dem också (Joh 10:16). Där talar Han nog om de andra kristna, men Han tillägger att det ska bli en hjord och en herde. Splittringen mellan kristna är inte Hans Vilja, utan beror på våra synder.

Jag tror på Hans löften. En hjord, en herde.

Jag stannar i den katolska fållan där jag hör hemma.

Kom hem du också!

tisdag 20 mars 2012

Dominus Iesus

Deklarationen Dominus Iesus: om Jesu Kristi och Kyrkans enastående ställning och universella frälsningsuppdrag finns att läsa här.

En enda

I trosbekännelsen säger vi: Jag tror på en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. En. Inte 43 000. En.

Jesus vill att det ska bli en hjord och en herde.

Kom hem till Moder Kyrkan!

måndag 19 mars 2012

Stor nypa salt

Allt jag läser i media om påven och Kyrkan tar jag med en stor nypa salt...

Erfarenheten har lärt mig att inte tro på allt jag läser...

I dag är det för övrigt st Josefs dag.

Älskade st Josef, vaka över påven och hela Kyrkan!

lördag 17 mars 2012

Utlovad förbön

Att lova att be för någon och sedan inte göra det är en allvarlig synd, tror jag... 

Till er som jag haft personlig kontakt med och lovat att be för: jag ber för er varje kväll vid min aftonbön och när jag är i kyrkan och tänder ljus till Guds Moder. Jag ber för er i mässan och varje gång jag tänker på er. Jag ber för er när jag ber Rosenkransen. Jag hoppas ni ber för mig...

fredag 16 mars 2012

Mitt i lidandet

"Var är Gud" frågar människor när de hamnar mitt i lidande. Mitt svar, och Kyrkans, är att Han är mitt i det. Vår Gud känner personligen till vad lidandet innebär. Han tog på sig det frivilligt när Han led på Korset. Varje gång någon lider finns Han med.

Lidandet är ett medel för frälsning. Jesu lidande gav oss livet, vårt lidande kan vara med-frälsande, om vi offrar det med Jesus (Kol 1:24). Lidandet är inget nederlag, inget straff. Petrus säger t.o.m. att vi ska glädja oss åt lidandet (1 Pet 4:13). Det låter kanske magstarkt att tala om glädje mitt i lidande men det är alla helgons erfarenhet. De skriver ofta om glädjen i att lida för Kristus och med Kristus.

Tyvärr är de flesta inte helgon, utan förbannar lidandet i stället, och då blir det meningslöst.

Vår Herres symbol är Korset. Jag vill lära mig att lida med glädje med Kristus, så att mitt lilla lidande blir till frälsning för världen. Jag tar helgonen till lärare och Jesus till förebild och Mästare.

Ditt Kors, o Herre, är mitt hjärtas glädje...

torsdag 15 mars 2012

Lita på Jesu löften

Jesus lovade att dödsrikets portar aldrig ska få makt över Hans Kyrka (Matt 16:18). Jag litar på Hans löfte.

Ibland framställs det som modigt att tvivla. Jag håller inte med. Det krävs mera mod att hålla fast vid sin åsikt och sin tro i livets alla skiften.

Jesus sa: "Tvivla inte, utan tro!" (Joh 20:27).

Jag tror, även när jag inte förstår. Jag tror, även när jag inte känner. Jag tror i alla livets omständigheter, och väljer att sätta min tillit till Jesu löften att Han aldrig ska överge sin Kyrka (Matt 28:20) och att Han lovade sin Andes bistånd åt Kyrkan (Joh 14:15-27). Inte alla 43 000 samfund utan Kyrkan i singularis. Katolska Kyrkan.

Tvivla inte, utan tro. Låt Moder Kyrkan leda dig till livets källa där du får ljus (Ps 36:10), så att du kan tro.

tisdag 13 mars 2012

Bär korset synligt!

Här är några av mina kors och krucifix som jag bär runt halsen. Jag har dessutom krucifix överallt i mitt hem (t.o.m. på balkongen!). Jag har kors i jackfickan. Jag har ett litet krucifix (som O köpte åt mig i Spanien) i mitt rosenkransfodral som jag alltid bär med mig.

Så viktigt är korset för mig.

Jag vill uppmana, uppmuntra och utmana alla kristna att synligt bära korset. Runt halsen, i bilen, i hemmet. Överallt.

Stå upp för din kristna tro. Visa att korset är viktigt.

Det heliga Korset

I Storbritannien tycker regeringen att korset inte är viktigt för kristna. Tänk så fel de har. Finns det någon viktigare symbol för kristna än korset? Nej! Korset är viktigare för en kristen än slöjan för en muslim, för korset är det redskap med vilket Gud gav oss frälsningen. Det är inte ett smycke eller ett föremål, vilket som helst.

Att bära ett kors eller ett krucifix runt halsen är för mig en MYCKET VIKTIG  sak. Jag visar världen vem jag är: kristen. Vad jag tror på: frälsningen genom Jesu Kristi Kors. Vem jag älskar och vill efterfölja: Jesus Kristus.

"Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min Fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min Fader i himlen" sa Jesus (Matt 10:32-33).

Jag tänker inte förneka Jesus inför människorna. Jag bär mitt kors.

Jesus, jag förtröstar på Dig!

måndag 12 mars 2012

Öppna er och ta emot det som erbjuds gratis!

Håller på att läsa den heliga Faustyna Kowalskas dagbok om den Gudomliga Barmhärtigheten. Jesus säger till Faustyna att den största syndaren har den största rätten till Hans Barmhärtighet.

Mitt hjärta flödar över av tacksamhet...

"Hur stor är inte Herrens Barmhärtighet och Hans mildhet mot dem som vänder om till Honom" (Syr 17:29). Jag har fått erfara detta i mitt liv och jag vill alltid lovsjunga Hans Barmhärtighet. Som Faustyna vill jag uppmana alla, speciellt de stora syndarna, att vända sig till Hans stora Barmhärtighet. Den flödar över och erbjuds alla.

Om de bara ville ta emot den... Öppna era hjärtan för Honom! Vänta inte! Gör det nu...

Dödade för en klädstil

Läser i DN att i Bagdad har ett femtontal ungdomar stenats eller misshandlats till döds för att de har en egen stil som inte passar fanatikerna. Vad är islam för en religion egentligen, när den kan få människor att mörda ungdomar som söker sin identitet genom en viss klädstil...?

Herre, förbarma Dig över Irak!

söndag 11 mars 2012

När det inte går som vi vill...

Så var den svenska Melodifestivalhysterin över för denna gång. Loreen (från Västerås!) vann välförtjänt.

Danny (som jag gillar) kom tvåa och han var mycket besviken. Jag förstår det. Han satsade allt på att vinna. Jag såg ett klipp på webbtv i går där han berättade att hans mamma varit i kyrkan och bett för honom och att allt då skulle gå bra.

Det gick bra. Han gjorde en lysande show, visade sin av Gud givna talang och gav publiken allt. Men jag misstänker att Danny inte tycker att det gick bra. Hans besvikelse var mycket synlig...

Ibland när vi ber tänker vi att nu ska Gud ge oss det vi vill ha. Som om det vore en önskelista till tomten eller en beställning från roomservice. Be så ska du få. Men Gud är varken tomten eller hotellpersonal. Han ger dig inte alltid det du vill ha. Men Han ger alltid det som är BRA för dig.

Jag vet inte vad vår Herre vill lära Danny genom detta. Men jag är övertygad om att det finns en mening med det och med allt annat. I Skriften lär oss ju Herren att på oss är t.o.m. hårstråna på huvudet räknade och inte ens en sparv faller till marken utan att Han vet om det. Inget faller utanför Hans kärleksfulla plan för oss.

Jag hoppas Danny har en god präst som kan vägleda honom genom denna besvikelse, så att han kommer ur den stärkt i sin katolska tro och med en djupare insikt om Guds godhet och ledning.

(Dagen skrev häromdagen om Dannys tro, fast artikeln nämner inte att han är katolik)

fredag 9 mars 2012

Hans Barmhärtighet är utan gräns


Jesus väntar på dig. Just på dig. Som om du vore den enda människan på jorden. Hur jag vet det? Han berättade ju liknelsen om det förlorade fåret (Matt 18:12-14). Han sa ingenting utan att mena det. Han söker dig som är det hundrade fåret som kommit bort.

Så vad väntar du på? Svara på Hans inbjudan nu. Säg till Honom: Du är min Herre och min Gud. Gå sedan och sök upp närmaste katolske präst.

Är du redan i Hans fålla? Se då till att du håller dig kvar där (Fil 2:12). Och Han väntar faktiskt på dig också. Att du ske ge Honom allt, precis allt, och inte hålla något tillbaka. Han väntar på dig, så att Han ska kunna ge dig Sin Nåd och Sin Barmhärtighet, för att du ska bli det helgon Han vill att du ska bli. Arbeta på din frälsning, säger aposteln. Gör din bit. Ta bort allt som hindrar din förening med Honom. Det kallas askes. Ett omodernt ord, men ett evigt och nödvändigt ord.

Och framför allt, förtrösta på Hans Barmhärtighet.

Och be Hans Mamma om hjälp...

torsdag 8 mars 2012

Solidaritet

En spansk biskop går frivilligt ner i lön (katolska biskopar har ingen vd-lön..) av solidaritet med alla som drabbas av den ekonomiska krisen, skriver Dagen. Hans stift ska också ställa 10 % av tillgångarna till förfogande för de drabbade.

Alla har inte möjlighet att gå ner i lön utan att det drabbar den egna familjen, men den som har möjlighet och av solidaritet gör det, Gud välsigne den personen!

För oss som redan har det knapert, finns det andra sätt att visa solidaritet: gå och hälsa på någon och erbjuda ett lyssnande öra, engagera sig politiskt, be, ge det lilla man kan. Man kanske inte kan ge tusentals kronor men man kanske kan ge en slant till någon i kön på mataffären som saknar det...

Det är de stora gåvorna och gesterna som får uppmärksamhet, men de små sakerna har ett stort värde i Guds ögon (jfr Mark 9:41 och Mark 12:42-44).

Jesus uppmanar oss att vara trogen även i det lilla (Matt 25:21). Och Maria, Guds Moder, uppmanar oss att göra det Han säger åt oss (Joh 2:5).

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Av kärlek till Kristus.

onsdag 7 mars 2012

tisdag 6 mars 2012

Nåd

Läser i Katekesen (nr 1996-2005) om vad Nåden innebär och tanken svindlar...

Vår Gud är stor och underbar!

Som sr S i Glumslöv skrev till mig en gång: "Man kan bara tystna, falla ner och tillbe"...

Törnekronan

Så här i fastetider är det den Smärtorika Rosenkransen som är i fokus, tillsammans med Korsvägen. Det mysterium som inte släpper taget om mig är den tredje Smärtorika: hur Jesus blir krönt med törnekronan. Hans plågare vrider ihop en krans av törne, trycker ner den på Hans Huvud och hånar och smädar Honom. Och Han är tyst... Säger ingenting. Bara låter det ske. Lider för min skull...

Jag inser att jag är så långt ifrån att efterlikna min Herre som jag bara kan vara... När någon plågar mig klagar jag och försvarar mig. Högt och ljudligt. För det är ju så synd om mig...

Herre, förbarma Dig...

lördag 3 mars 2012

Hädiska bilder

När jag googlar efter bilder på Jesus får jag många träffar men av dem är säkert hälften hädiska.

Jag blir så ledsen... Min Herre smädas hela tiden. Han som är själva Godheten och Kärleken och Barmhärtigheten.

Jag ska ägna min tid åt gottgörelse.

Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör...

fredag 2 mars 2012

Närvaro

En kristen är aldrig ensam. Provocerande tanke? Måhända, men dock sann. Även när vi inte känner Hans närvaro, så är Han där. För min egen del märker jag att när jag inte känner Hans närvaro beror det ofta på att jag har stängt ögonen... Trons ögon, alltså.

Guds närvaro är oftast väldigt diskret. Han är inte en som står och skriker och viftar med armarna. Han står tyst och stilla och väntar in mig. Jag är den som är frånvarande.

Alltmer börjar jag tro att livet går ut på att vänja sig vid att leva i Guds närvaro. Han finns där men jag är långt borta. Jag övar mig på att bli närvarande. Bön. Askes. Fasta. Mera bön. Heliga påminnelser.

Ibland överrumplas jag av Hans närvaro. Och Marias. Jag har känt hennes mantel omsluta mig. En kort stund bara, vid två tillfällen, men det tog bort en massa tvivel. Tröst, närvaro, godhet, moderlig kärlek omslöt mig. Tvivla inte, utan tro.

Även utan en känsla av närvaro tror jag. Naken tro.