tisdag 28 februari 2012

Nära Jesus

Är din vilja svag? Faller du lätt för frestelser? Vill du ha ett botemedel?

Håll blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).

Rent bokstavligt: ta en bild av Jesus och se på den. Ofta. Ha ett krucifix runt halsen eller i fickan. Omge dig med goda bilder och goda kristna vänner. Läs Evangelierna. Varje dag.

Utsätt inte dig själv för frestelser... Undvik tillfällen till synd...

Men framförallt, se på Honom! Glöm dig själv. Se på Honom...

söndag 26 februari 2012

Viljan

I går i mässan predikade prästen om rätt sätt att fasta. Han talade om bön, fasta och allmosor. Han pratade också om vår vilja. Om vår vilja är svag kommer vi inte att klara hela fastan igenom.

Det är nog inte så ovanligt med en svag vilja. Vi vill saker, men inte tillräckligt mycket för att verkligen fostra vår vilja till att kämpa intill slutet. Vi vet att vi borde göra si eller så, men viljan är inte med.

Jag håller på att läsa Guido Stininssens (bror till br Wilfrid) bok Kristus är ditt liv. (Boken finns att köpa här.)  Han talar om sovring och fostran. Vi måste fostra oss till att leva som kristna i vardagen och ha ett liv som är helt igenom kristet. Därför måste vi sovra. Synonymer till sovra är: gallra, sålla, rensa, utmönstra. Det som inte är bra för oss måste vi rensa bort.

Ibland tycker vi om att göra vissa saker som i längden inte är bra för oss. Vi vill slippa laga mat och går och köper en pizza. Vi tycker om att titta på en viss sorts filmer som gör oss aggressiva eller upphetsade eller hatiska eller cyniska osv. Vi tycker om att supa oss fulla på fredag kväll för att slippa tänka på alla problem. Vi tycker om att snacka skit om andra, för då känner vi oss bättre.

Det finns mycket vi gör som inte är bra för oss (eller för andra). När vi inser att detta inte är bra måste vi sovra. Det finns dock ett motstånd i oss mot att sovra. Man undrar varför man ska rensa bort roliga saker. Man tänker att det är väl inget fel i att göra detta. Men om man ser i det långa loppet och har ett evighetsperspektiv inför ögonen, ser man att sovringen är nödvändig. Utan sovring och fostran är vår vilja svag och far omkring som en liten jolle på ett stormigt hav.

Jesus har genom Kyrkan gett oss fastetiden som en tid för att få vår vilja under kontroll, så att vi gör mindre av det som skadar oss och mer av det som är bra för oss i det långa loppet.

Herre Jesus Kristus, du som var lydig intill döden, döden på ett Kors, forma oss, så att vår vilja blir ett med Din Vilja.

lördag 25 februari 2012

Maria

Som läsare av bloggen vet älskar jag Guds Moder Maria. Ingen nyhet direkt... Hon har följt mig genom vått och torrt och aldrig övergivit mig, ens när jag vände ryggen åt hennes Son...

Men Maria är mycket missförstådd. Hennes plats i frälsningshistorien är inte känd ens av alla katoliker. Därför vill jag, återigen, uppmana till att läsa Scott Hahns bok Himlarnas Drottning - Guds Moder i Guds Ord. Den finns att köpa här. Jag har just beställt en ny, för jag gav bort min, och kan inte tänka mig att vara utan denna bok...

Maria, Guds Moder och min.. jag önskar att alla fick lära känna dig...

fredag 24 februari 2012

Be för förföljda kristna!

Runt om i världen lider kristna för sin tro. De förföljs, torteras, dödas. I Irak, Egypten, Indien, Pakistan... I Iran har en pastor dömts till döden för att han lämnat islam. Men pastorn har aldrig varit troende muslim och har därför dömts till döden på falska grunder. Han vägrar att förneka sin kristna tro och är därigenom ett föredöme för oss fega kristna i väst, som klagar när någon förolämpar oss...

Be för denna pastor Yousef Nadarkhani att han får styrka att bekänna sin tro till slutet, om nödvändigt. Be för Iran att de omvänder sig och börjar tro på en Barmhärtig Gud, att de låter Irans folk få sina mänskliga rättigheter, att de kristna får leva i fred... Ja, att de kristna får leva i fred i alla världens muslimska länder, precis som muslimer i Sverige får bygga sina moskéer...

Himmelske Fader, i denna fastetid ber vi om fred och frid och mod att högt bekänna vår tro, även när det innebär obehag eller fara.

torsdag 23 februari 2012

Hur ska man fasta?




Ärkebiskop Chaput ger en del nyttiga 'tips' inför fastan: att inse att Kyrkans bud är ett MINIMUM, men att man inte ska ta på sig för mycket. Det är bättre att fasta ordentligt från en sak i stället för att försöka sig på alltför många och ge upp och känna sig misslyckad efter halva tiden.

Fast... i och för sig är det inte dåligt att känna sig misslyckad ibland, OM misslyckandet leder till att vi kastar oss i Faderns famn. Fastans syfte är ju att vi ska inse vårt totala beroende av Gud i allt. Men jag tror inte att det är andligt klokt att medvetet försöka misslyckas. Nej, syftet måste vara att försöka klara hela fastetiden ut.

Men när vi misslyckas har vi vår Medlare, Jesus Kristus. Han föll 3 gånger med Korset på Via Dolorosa. Han förstår, Han tröstar, Han hjälper oss upp.

Och vi som är antingen katoliker eller ortodoxa, vi har också Maria som hjälper oss upp...

Så, ta dig an fastan med tillförsikt. Gör ditt bästa och förtrösta på Jesus!

(Tipstack till Novitas Catholicus!)

onsdag 22 februari 2012

Gud är ingen curlingförälder

I dag börjar fastan och vi uppmanas att fasta, be, göra goda gärningar, rannsaka oss själva och bikta. Varför ska man göra det? Vi är ju frälsta genom Nåd, det är Gud som frälser oss, inte våra gärningar.

Javisst, vi är frälsta genom Guds Nåd, helt oförtjänt. Men Gud är inte en curlingförälder. Han vill inte frälsa oss utan vår medverkan. Paulus säger till Filipperna: "Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning" (Fil 2:12). Vi får vara med och göra vår del.

Lilla Thérèse, mitt favorithelgon, berättar om ett litet barn som står nedanför trappan och försöker ta sig upp till sin far som står däruppe. Barnet försöker lyfta foten, men trappan är för hög och försöket misslyckas. Till slut förbarmar sig fadern över barnet och går ner och bär upp det. Thérèse berättar detta för att uppmuntra oss. Vi är det lilla barnet som står nedanför trappan och försöker ta oss upp till vår Himmelske Fader, men våra ansträngningar misslyckas, för vi kan inte nå Gud av egen kraft. Det är alltid Han som söker oss först, vi älskar därför att Han först älskade oss (1 Joh 4:19). Fadern själv älskar oss (1 Joh 16:27).

Helgonens erfarenheter, som vi får ösa ur, visar oss att Gud vill ha vårt samarbete när det gäller vår frälsning. Han ger oss också den fria viljan, så att vi kan välja vilket vi vill ha: livet eller döden (Syr 15:14-17).

Men, som lilla Thérèse säger, det kräver en ansträngning...

Fastetiden är en särskild tid av nåd. En tid av ansträngning och övning i att leva i Guds närvaro.

Låt din fastetid bli just detta. Må Gud se och välsigna din ansträngning så att fastetiden leder dig närmare Honom!

tisdag 21 februari 2012

Det finns en tid för allt

I dag är det fettisdagen och semlor står på menyn. I morgon börjar fastan, denna tid av nåd. Kyrkoåret ger oss en rytm som jag är mycket tacksam för. Det finns tider för bot och tider för glädje. Tider för fasta och tider för fest.

Fastan är en tid av synnerlig nåd. Vi får kasta av oss allt onödigt och koncentrera oss på det väsentliga: relationen med Jesus. Varför ska man då fasta från mat för att göra det? Människan har svårt att inse sitt totala beroende av Gud. Vi vill inte riktigt erkänna det, för vi vill vara starka och självständiga. När vi fastar inser vi att vi är beroende. Vi är beroende av mat, javisst, men vi är mest beroende av Gud. Utan Gud skulle vi inte ens kunna existera. Därför är det nyttigt att fasta.

Hur jag ska fasta är en sak mellan mig och min Gud, men att jag ska fasta, det kan jag säga högt och stå för. Jag ser fram emot fastan och ber Gud ge mig, och alla andra, Sin nåd i rikaste mått.

söndag 19 februari 2012

Ateisternas version av kristendomen

På Facebook läser jag vad ateister tror att kristendomen är. Jag känner inte igen den religion jag tillhör. Undrar om någon kristen gör det? Om kristendomen vore som ateisterna säger att den är, skulle jag inte vara kristen.

Deras bild av Gud är en straffande tyrann. Enligt min erfarenhet är Han en ömsint Fader. De säger att Han är pervers som offrar sin egen son. Jag säger att Jesus är godare än god, för att Han frivilligt tog på sig konsekvenserna av mina synder.

Jag är innerligt glad över min tro. Utan den kan jag inte leva. Jag har försökt, och det gick åt pipsvängen... Jag tänker inte utsätta mig för det igen...

Oavsett vad ateisterna säger om min Gud, oavsett vad protestanter/frikyrkliga/katolikhatare säger om min Kyrka, så håller jag fast vid min katolska tro.

När de hatar min Gud och/eller min Kyrka, då bekänner jag ännu mer min tro. Envist, medvetet och övertygat.

lördag 18 februari 2012

Jag söker Din godhets tecken...

Ur Stig Lindholms bok Omprövning:

" Herre,
jag har svårt att tro dem som säger:
'Gud är död, världen är stum och ödslig
och livet ett gyckelspel.'
Därför viger jag den gryende dagen åt Dig
och den mörka natten, då den kommer.
Jag söker Din godhets tecken,
Din skapande närvaro
i sveklösa ögon och mjuka händer,
i de små tingen runt omkring mig.
Lyssna, Herre,
både när jag sjunger i tacksamhet
och ropar i ångest.
Svara mig,
ty jag hungrar efter Dig."

torsdag 16 februari 2012

Utan bön kan vi inget göra...

Läser i Dagen om att det är ett pressat jobb att vara kyrklig ungdomsledare. Det är förvisso sant att arbete med ungdomar kräver en hel del, men enligt min personliga erfarenhet från katolsk ungdomsverksamhet ger det mer än det kräver.

Den fråga som kom upp i mitt huvud när jag läste artikeln är denna: Hur mycket tid ägnar ungdomsledarna åt att be för ungdomarna? Och hur mycket tid ägnar ungdomsledarna åt bön överhuvudtaget?

Visst kan man ha en massa trevliga aktiviteter för ungdomarna i kyrkan, men aktiviteter är inte Kyrkans uppdrag. Kyrkans uppdrag är att leda människor till tro och överlåtelse. Det gör man inte genom aktiviteter utan genom bön.

Utan bön, inget liv. Utan bön, ingen kraft.

söndag 12 februari 2012

Katolska svar från Bibeln

Katolsk tro i Bibeln. Tro inget annat!

Herre, förbarma Dig...

För alla som är fast i droger, Herre, förbarma Dig.
För alla som är olyckliga, Herre, förbarma Dig.
För alla som lider, Herre, förbarma Dig.
För alla som är sjuka, Herre, förbarma Dig.
För alla som är sårade i själen, Herre, förbarma Dig.
För alla som söker lyckan men inte finner den, Herre, förbarma Dig.

Öppna våra hjärtan för alla som lider nöd, Himmelske Fader. Gör oss öppna och generösa. Ge oss Din Andes Ljus så att vi ser klart. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Heliga Maria, Guds Moder och vår, bed för oss.

fredag 10 februari 2012

Funderar på...

... det här med omdop. Hade ett samtal med en frikyrkopastor i dag. Hans kyrka, metodistkyrkan, har barndop och accepterar inte omdop, men pastorn i fråga döper om i alla fall när någon ber om det. Ni som vet Katolska Kyrkans åsikt om omdop kan ju ana vad jag tänker om saken. En gång döpt, alltid döpt. Pastorn tycker att det är viktigare att folk 'känner' att de är döpta. En fråga jag ska ställa nästa gång jag träffar honom är denna: om en omdöpt person vill låta döpa om sig igen, för att han inte 'känner' sig döpt, är det ok? Hur många gånger kan man döpas? 2? 3? 5? 10?

Jag lämnade samtalet med en djup tacksamhet över Katolska Kyrkans Läroämbete...

Jag blev döpt 13 dagar gammal och lever i och bekräftar mitt dop dagligen, utan att döpa om mig...

torsdag 9 februari 2012

Biskop Anders skadad

Be för vår biskop! Han har skadat foten. Enligt rykten ska den vara bruten. Be för honom att den läker snabbt och utan komplikationer!

I svagheten blir kraften störst

Ur Broder Wilfrid Stinissens bok Som en skatt...


"Om vi försöker ta evangeliet på allvar, kommer vi förr eller senare till en punkt där vi står öga mot öga med vår fattigdom. Vi upptäcker att det finns mer mörker i oss än vi trodde, mer ondska än vi anade. Vi känner oss oförmögna att leva upp till evangeliets höga mål.

I den förtvivlan som då uppstår, och som är en frukt av Andens verk i oss, är det samme Ande som hjälper oss. Inte i första hand genom att göra oss starka. Många går omkring med illusionen att om de ger sin svaghet åt Gud, kommer han att förvandla den till styrka. Men Gud känner människan tillräckligt för att veta att hon inte utan vidare kan bära en sådan styrka. Hon skulle bara bli ännu mera uppblåst.

I stället för att göra oss starka, lär Anden oss att acceptera och till och med att älska vår fattigdom. 'Ju fattigare du är, desto mer kommer Jesus att älska dig' skriver den heliga Thérèse av Lisieux till sin syster Céline. Det finns en glädje i att inte kunna något av sig själv utan i stället vara fullständigt beroende av Gud.

Vill vi veta om vi börjat fatta något av evangeliets budskap. behöver vi bara se på hur vi reagerar när vi upptäcker vår uselhet. Blir vi glada och fattar mod, eller blir vi ledsna och tappar modet?

Det är Anden, Hjälparen, som får oss att inse att just denna fattigdom är vår sanna rikedom, att det är den som ger oss 'makt' över Gud. Gud kan inte motstå en människa som vet om sin fattigdom och sträcker sina armar mot honom. Det är Anden som får oss att förstå att vi är saliga när vi är fattiga (Matt 5:3)."

söndag 5 februari 2012

Kyndelsmässodagen

Kyndelsmässodagen är egentligen den 2 februari men man kan fira den nästföljande söndag. Det gör vår församling i dag. Före mässan samlas vi i församlingssalen för att välsigna ljusen och gå i procession in i kyrkan. Jag älskar denna fest. Det är för mig personligen en fest som har haft del i min omvändelse. När jag var deprimerad levde jag i ett andligt mörker som var kompakt. Ljuset från Marias Son som vi firar denna dag, lyste så småningom upp mitt mörker och är nu min glädje.

Maria har, som ni kanske vet, många namn. Just för denna fest heter hon på spanska Virgen de Candelaria och på engelska Virgin of Candles. Jag har aldrig hört något svenskt namn på henne men jag antar att det skulle vara Vår Fru av Ljuset.

Vem är det som är Ljuset som lyser i mörkret? Vem är Världens Ljus? Vem var det som Maria bar in i Jerusalems Tempel denna dag? Vem var det Symeon (älskade Symeon!) tog i famnen? Jesus, mitt Ljus, min Herre, min Gud, mitt allt, Du som Maria lärt mig att älska...

Jo, det är sant. Maria har lärt mig att älska Jesus. Förut trodde jag visserligen men nu är jag passionerat förälskad i Jesus och det är tack vare Maria. Innan hon tog tag i mitt liv och visade mig hur man älskar var min kärlek till Jesus ljum, och ni vet ju vad Bibeln säger om ljumhet (Upp 3:14-22)... Nu är jag brinnande och Maria lär mig hur man lägger ved på kärlekens brasa...

Från Marias ansikte lyser Ljuset som är Jesus Kristus. Alltid, för alla tider, för alla folk. Han är Ljuset. Hon visar hur man ska älska Ljuset...

lördag 4 februari 2012

Maria är mina glasögon

Jag har glasögon, numera progressiva. Mina glasögon ger mig god syn. Vad händer när jag tar av dem? Världen blir suddig och jag har svårt att se detaljerna.

Min tros glasögon är Maria. Genom henne ser jag Gud mycket tydligare. För genom henne kom Jesus till mig (och inte bara till mig, utan till hela världen). 

Jag tänker aldrig ta av mig mina marianska glasögon. Varför? För jag vill inte se suddigt och missa detaljerna i vad min Jesus gör för mig. Jag vill se och veta allt om Honom! Vem kan lära mig det bättre än Hans mor?


torsdag 2 februari 2012

Att be till Maria

Det är skillnad på att be till och att tillbedja. Visste du inte det? Jag kan be till Maria men jag får inte tillbe henne. Hon är i himlen (läs Upp 12!) och bär fram, tillsammans med änglarna och helgonen de kristnas böner (Upp 5:8 och 8:3).

Tillbedjan tillkommer endast Gud. Alla katoliker vet detta, men alla katoliker vet också att vi ska vörda Jungfru Maria, inte för att hon födde Guds Son, utan för att hon trodde (Luk 1:45 och Luk 1:48)

Maria fanns med vid Jesu sida från början till slutet. Hon stod vid Hans Kors (Joh 19:25) och hon fanns med när den Helige Ande föll över apostlarna och Kyrkans tid började (Apg 1:14) och när hennes liv slutade fick hon det eviga livets segerkrans som Gud har lovat dem som älskar Honom (Jak 1:12) och vem älskar Honom mer än Hans mor?

Den tillbedjan som tillkommer endast Gud kallas på latin latria. Vi ska falla ner, tillbe och hylla Honom. Den vördnad som tillkommer Jungfru Maria kallas hyperdulia. Vi älskar henne, respekterar henne, lyssnar till henne när hon visar oss vägen till Jesus och vi ber henne om förbön. Det är ingen skillnad mellan att be min bänkgranne i kyrkan att be för mig och att be Guds Moder be för mig. Jo, förresten, skillnaden är att jag vet att Marias bön har stor verkan (Jak 5:16) eftersom hon är i himlen. Bänkgrannens 'andliga status' vet jag inget om...

Oavsett hur många hemsnickrade teologier jag hör talas om, kommer jag alltid, alltid, att hålla mig till Katolska Kyrkans lära om Maria. För som Irenaeus av Lyon (död år 202, lärjunge till Polycarpos som var lärjunge till aposteln Johannes som tog hand om Maria efter Jesu död, Joh 19:26-27) säger så är Maria den jungfru som med sin lydnad knyter upp den knut som jungfrun Eva knöt genom sin olydnad (Adversus haeresis).

Maria fanns med från början av kristendomen. I en sann kristendom finns hon med till slutet... 

Rekommenderar för övrigt alla protestanter att läsa Scott Hahns bok Himlarnas Drottning - Guds Moder i Guds Ord. Finns att beställa från catholica.se.

(Detta som ett svar på detta. För jag tror inte personen i fråga verkligen har fattat katolikers kärlek till Maria)

Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen