tisdag 30 november 2010

Psalm 505 i Cecilia, del 1

Nu må varje dödlig tystna
och med helig fruktan stå.
Låt var jordisk tanke fara:
Herren Kristus själv vill gå
än en gång att oss välsigna
och sin rätta hyllning få.

NU må varje dödlig tystna: NU är frälsningens dag, NU är tiden inne. NU ger Herren dig sin kärlek, NU vill Han ha ditt gensvar. NU, inte i kväll, inte nästa vecka eller nästa år. NU. I detta ögonblick. Vad väntar du på? Han väntar och längtar efter dig NU...

Nu må varje DÖDLIG tystna: Vem är du? Vilken plats har du i tillvaron? Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Döden kommer, oundvikligen. Hur vill du ta emot den? Som en fruktad fiende eller som en vän som för dig till din Herre? Minns vem du är: en skapad, dödlig varelse med en odödlig själ. Ett litet intet som är så högt älskad av sin Skapare att Skaparen blir människa för din skull, för att rädda dig från dig själv och din rädsla. Johannes Paulus II:s första ord som påve var: Non abbiate paura, var inte rädda. Om du inser sanningen om dig själv och sanningen om Gud har du, dödliga varelse, intet att frukta. Ödmjukhet.

Nu må varje dödlig TYSTNA: I tystnaden talar Herren. I den tysta själen får Herren fritt spelrum och kan leda dig till sitt Rike. I den tysta själen kan Herren rensa ut allt bråte som samlats, för att bereda plats åt Jesusbarnet att födas. Den tysta själen är som ett palats för Herren.

Och med HELIG FRUKTAN stå: Helig fruktan är inte detsamma som rädsla. Helig fruktan är respekt, är att ge Gud det Gud tillkommer. Gud är annorlunda än jordiska herrar som ibland tycks tro att respekt är rädsla. Nej, den fruktan Gud inger är frälsningsbringande, för den får oss att inse vem Han är och vilka vi är. Han är GUD, SKAPAREN AV HIMMEL OCH JORD, och vi är Hans skapelse. Vilken glädje, att få vara ett älskat intet i Skaparens ögon!

Låt var JORDISK TANKE fara: Vi bekymrar oss om så mycket, om små obetydliga saker. Om kläder, prylar, senaste mobilen, senaste platt-tv:n. Men inget av detta ger oss riktig gädje, inget av detta tar bort våra bekymmer, tvärtom. När vi tar bort blicken från det jordiska och riktar den mot Jesus, Trons upphovsman och fullkomnare, då blir vår tillvaro lättare, enklare, med färre bekymmer. Detta är en övning för varje dag, för vi är så uppslukade av det jordiska. Men vi kan inte ta med våra prylar in i evigheten....


HERREN KRISTUS SJÄLV vill gå än en gång att oss välsigna: Vem är Herre i ditt liv? Är det du? Är det dina prylar? Är det dina begär? Jesus Kristus är Herre. Han kommer en dag att komma åter. Det har Han lovat. Då ska alla knän böjas i Jesu Namn. Då ska alla falla ner och tillbe Honom. Då tar Han sitt herravälde över allt. Är det inte bra att redan nu börja öva på att böja knä inför Herren? Att erkänna Honom som Herre över ditt liv, redan nu...

Herren Kristus själv vill gå än en gång att oss VÄLSIGNA: Vi älskar Gud därför att Han först älskat oss, säger Skriften. Han önskar, älskar, söker och välsignar oss. Men vill vi ta emot Hans välsignelse? För den innebär förändringar i våra liv. Den innebär askes, en övning i att leva i Hans närvaro. Den innebär att vi måste inse att Han är centrum i universum, inte vi...

och sin RÄTTA HYLLNING få: Kristus är Herre och vi är skyldiga att hylla Honom. Hur hyllar vi Herren? Genom tillbedjan, genom mässan, genom bönen. Ja, allt detta, men även genom att tjäna Honom i andra människor. Han sa att allt vi gör för de minsta som är Hans bröder, gör vi för Honom. När du är god mot din nästa, tjänar du Kristus. För Kristus kan vi inte se (annat än i Brödet som finns i kyrkan) men våra medmänniskor kan vi se...

måndag 29 november 2010

Den gravida Maria

Jesu Fötter eller Hans Ansikte?

När du ser Jesus (på en bild eller i ditt inre), vad ser du? Ser du Hans fötter eller ser du in i Hans ögon?

När man har dåligt samvete för något törs man inte lyfta blicken. Den fastnar på Herrens fötter och man vågar inte mer än så. Samvetet anklagar mig och jag mår dåligt över min synd. När man bestämt sig för att gå till bikt och gör sin samvetsrannsakan är det som att lyfta blicken till Jesu Hjärta. Man ser kärleken men man ser också att Hans Heliga Hjärta är sårat. Man ser vad man gjort mot Honom.

När man sedan går till bikt är det som att lyfta blicken och se in i Jesu ögon. Där möter man Kärleken. Där ser man enbart förståelse och förlåtelse. Där ser man Sanningen, om Honom och om oss. Man ser att vi är önskade, älskade, sökta och efterlängtade av Gud. När man biktar sig tar man ansvar för sina brister, växer i förståelse och inser vem man är och vem Gud är. För när man ser in i Jesu ögon möter man kärlek, acceptans, godhet och ljus. Det egna hjärtat vidgas när det möter sådan kärlek.

Vad vill du se? Din synd och Jesu fötter? Eller Hans barmhärtiga kärlek och värmen i Hans ögon? Bikta dig i advent, så får du Hans kärlek i överflödande mått och kan fira jul genom att se in i Jesusbarnets ögon...

lördag 27 november 2010

1 söndagen i advent


Gott och välsignat nytt kyrkoår till er alla! Må Gud vara med er alla dagar på det nya året och må ni vara med Honom!

Därför är jag katolik (12)

Kyrkoåret är ett av skälen... Jag älskar det faktum att vi har ett kyrkoår. Man får följa det liturgiska årets växlingar med fasta och fest, allvar och glädje. Texter ur Bibeln och helgonens skrifter jag kanske inte skulle välja att läsa på eget bevåg läses i mässan och tidegärden, oberoende av hur jag känner mig den dagen. Bönen blir objektiv och lärorik. År efter år läses samma texter på samma dag, vilket gör att man borrar djupare i dem. För varje gång man läser texten upptäcker man något nytt, något man aldrig lagt märke till förut. Texten är densamma men jag är annorlunda, äldre, förhoppningsvis klokare, sedan jag läste texten förra gången.

I kyrkoåret firar vi Herrens högtider, jul och påsk och alla de andra festerna. Vi har två långa fasteperioder (advent och fastan före påsk) vilket är tider av stor nåd... Vi firar alla Mariafester och helgonfester. Dessa fester avbryter vardagen och förebådar den himmelska glädjen, för i himlen får vi se Herren ansikte mot ansikte och leva i gemenskap med helgonen. I kyrkoåret får vi glädjas med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter.

I dag är det nyårsafton, för i kväll börjar det nya kyrkoåret med första söndagen i advent. I de flesta svenska hem plockas adventsljusstakarna fram i dag. Hemmet pyntas och städas. Och det är viktigt och vackert så.

Men själen då? Är inte den viktigare? Den har vi i evighet... Advent är en förberedelsetid för att kunna fira en god jul. Vi städar, pyntar och förbereder våra hem, men själen, där vi tar emot den gode Guden som vill födas där, lämnar alltför många därhän... Du som är kristen, förbered din själ på att ta emot Jesusbarnet. Förbered dig genom bön, samvetsrannsakan och bikt. Städa själen och gör den julfin... så att Jesusbarnet inte finner ett smutsigt stall utan ett vackert palats!

torsdag 25 november 2010

Därför är jag katolik (11)

(Inspirerad av Johannas funderingar)

Katolska Kyrkan har funnits i snart 2000 år. Under alla dessa år har Kyrkans olika lemmar bett, studerat, funderat och mediterat över Uppenbarelsen, ledda av den Helige Ande. Koncilier och påvar har förklarat Tron, definierat den och gjort den känd över hela världen. Trons ljus har spridit sig men ändå förblivit detsamma. Innehållet har aldrig förändrats eller förvanskats.

I tro får jag i dag ta emot Kyrkans lära. Jag behöver inte tänka ut Tron själv, den ges till mig som en gåva. Samma tro som mina älskade helgonvänner har: Katarina av Siena, Teresa av Avila, lilla Thérèse, Bernhard av Clairvaux, Franciskus, padre Pio...

Samma tro som våra förfäder under medeltiden hade, samma tro som Apostlarna hade, som Irenaeus av Lyon och den helige Benedikt hade...

Det jag inte förstår med mitt förnuft kan jag lugnt ta emot ändå, i visshet om att Kyrkans helgon och herdar förstår detta. Jag tar emot det i tro och förtröstan.

Tiden förändrar inte Tron, tiden släcker inte Trons ljus...

onsdag 24 november 2010

Därför är jag katolik (10)










Sakramenten! Dopet, Eukaristin, konfirmationen, bikten, äktenskapet, prästvigningen och de sjukas smörjelse. Alla dessa livs-medel som Gud gett oss för att kunna leva ett kristet liv.

Därför är jag katolik (9)










Kloster och ordnar! Dessa heliga rum där bönen är själva livsluften...

söndag 21 november 2010

Därför är jag katolik...

(... en av orsakerna...)

Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden, så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop, genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek. (Ef 4:15-16).

Utan resten av kroppen och speciellt huvudet, Kristus, kan en enskild kroppsdel inte göra något...

Kristus Konungens Söndag

(Hymn i dagens laudes)

R. Christus vincit, Christus regnat, Christus, Christus imperat (upprepas efter varje vers)

Du konungarnas konung, vi lovsjunger Dig.
Du världsalltets konung, vi...
Du folkens konung, vi...
Du sanningens konung, vi... R.

Gud Faderns avbild, vi...
Skapelsens urbild, vi...
Du som råder över allting, vi...
Vår Herre och Mästare, vi... R.

Du som föddes av Maria, vi...
Du som gav Ditt liv på Korset, vi...
Du som på tredje dagen uppstod ur graven, vi...
Du som skall komma åter i härlighet, vi.... R.

Syndares Frälsare, vi...
Fattigas rikedom, vi...
Sargades läkedom, vi...
Du liv och hopp för alla människor, vi... R.

Du det levande Brödet, vi...
Du Frälsningens Vatten, vi...
Du Nådens Källa, vi...
Du som är densamme i går, i dag och i evighet, vi...

R Christus vincit, Christus regnat, Christus, Christus imperat

lördag 20 november 2010

Slut på kyrkoåret

I morgon är det kyrkoårets sista söndag. I Katolska Kyrkan heter den Kristus Konungens söndag. Vi firar att vid tidens slut kommer Kristus att få det herravälde Han redan nu har, fast då kommer det att inte längre vara dolt. Alla knän kommer att böjas för Kristus. Då kommer det inte att vara någon tvekan om vem Han är: Universums Herre, Gudars Gud och Konungarnas Konung.

Därför övar katoliker (och en del andra kristna) redan nu på att böja knä för Kristus och erkänna Hans herravälde.

Om man tittar ut över världen kan man ofta inte tro att den är god, att Gud skapat människan till sin avbild och att Kristus har besegrat djävulen. Det finns så mycket ondska...

Men om jag ser till mig själv. Hur mycket ondska finns inte i mig? Hur många synder begår inte jag varje dag? Hur skadad är inte min själ av synden? Fast jag kämpar varje dag, begår jag ändå synder.

Jag tror detta (och det gör broder Wilfrid Stinissen också. Läs vilken som helst av hans böcker!): synden kan bli till något positivt. Va, säger du?? Hur är det möjligt? Jo, det är möjligt om vi bekänner dem. Om vi böjer knä inför Gud i prästens gestalt och bekänner dem. Om vi ångrar och biktar får vi förlåtelse. Då kan Gud göra något vackert av synden. Genom ångrad, biktad och botad synd växer jag i självkännedom och helighet. Och änglarna i himmelen gläder sig över varje syndare som vänder tillbaka... Varje gång jag vänder tillbaka!

Varje gång jag bekänner en synd växer Kristi herravälde. Det vi ber om i Fader vår blir lite mer verklighet varje gång: tillkomme Ditt rike. Varje gång vi kämpar mot synden och frestelsen och vinner över den kommer Guds rike. Varje gång vi biktar en begången synd kommer Guds rike. Varje gång vi ger Kristus herravälde i våra liv kommer Guds rike. Lite i taget, med vår medverkan, för Gud vill inte ha passiva marionetter. Han vill ha medarbetare, partners. Han vill låta oss hjälpa Honom frälsa oss från oss själva.

Han väntar på oss, att vi ska svara och hjälpa Honom att bygga riket...

fredag 19 november 2010

Trons ögon

Det är få förunnat att se Kristus i detta livet. Med Trons ögon kan vi se Honom i Eukaristin, i Brödet och Vinet. Det gör varje katolik och ortodox och även en del protestanter/frikyrkliga. Men hur kan vi tjäna någon vi inte ser?

Varje människa bär i sig något helt och rent. Hur syndig hon än är, finns det något i djupet av hennes innersta som är oförstört. Där strålar Kristus fram. Trons ögon, dessa sanna ögon, ser detta. Kristus i den andre kan vara dold under en massa bråte, kan vara svår att urskilja, men Tron lär oss att Han finns där. Då kan vi tjäna Kristus i våra bröder och systrar, i alla medmänniskor vi möter varje dag. Jesus säger: "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).

Ibland är det svårt att se det goda och vackra i en människa. Vi fastnar så lätt i ytan och ser bara det som syns för de fysiska ögonen. Men när vi ser med Trons ögon ser vi det vackra i alla. Vi ser också synden, det är sant, men vi ser tvärsigenom det till det oförstörda, det hela, det Kristuslika. Vi ser Guds skapelse som den var tänkt, som en monstrans som visar Kristus. Vi är tänkta att vara monstranser för varandra.

torsdag 18 november 2010

Boktips inför advent

I svenska skolböcker i historia brukar stå att Bernhard av Clairvaux predikade korståg. Det gjorde han, för han var ett barn av sin tid. Men han var mer än så: han skickade de första cisterciensmunkarna till Sverige, han var en mystiker av rang och en framstående predikant.

Catholica förlag har givit ut hans Adventspredikningar. Sju predikningar finns i denna lilla bok som kostar hart när ingenting (54 kr). Dessa predikningar från 1100-talet håller än i dag och kan hjälpa oss att förbereda oss för för att fira julen och Inkarnationen. Bernhard lär oss att Jesus ska födas även i våra själar och i våra liv. Jesu födelse ägde rum i tiden för 2000 år sedan, men Han längtar efter att födas i oss och att låta oss få del av Sitt eget liv.

Bernhard av Clairvaux inspirerar till att fira en ordentlig advent och en riktigt god jul, en jul med Jesus i centrum, så som det bör vara.

onsdag 17 november 2010

Tidskriften Karmel

Ända sedan jag blev katolik har jag prenumererat på tidskriften Karmel. 4 gånger om året kommer denna lilla (i format) men stora (i innehåll) tidskrift i min brevlåda. Även under mina år borta från Kyrkan fortsatte jag att prenumerera och läsa.. (Jag kunde inte låta bli då heller...)

Karmel ges ut av karmelitorden i Sverige. Det är en tidskrift med artiklar och predikningar, oftast av karmeliter, men även andra. I senaste numret finns t.ex. en artikel av en dominikan.

För den som vill fördjupa sin tro är Karmel ovärderlig.

Ett helt års prenumeration kostar ofattbart lite! Mer info finns här på karmeliternas hemsida.

Om du prenumererar och läser kommer du inte att ångra dig... Ditt andliga liv kommer att ta ett stort kliv framåt och din överlåtelse och kärlek till Gud, Kyrkan och helgonen kommer att växa och fördjupas.

En irländsk välsignelse

Djup frid önskar jag dig
Den böljande vindens djupa frid till dig
Den varma jordens djupa frid till dig
Det djupa havets djupa frid till dig
Nattens djupa frid till dig

Må måne och stjärnor låta sitt ljus flöda över dig
Gud, den Allsmäktiges djupa frid till dig
Den djupa friden från Kristus, Världens Ljus till dig
Kristi djupa frid till dig

Må Kristus ge dig nu och för alltid
Sin frid i din själ
Sin närvaro i ditt hjärta
Sin kraft i ditt liv

(ur Karmel, katolsk andlig tidskrift, nr 4, 2010.)

tisdag 16 november 2010

Vad är kyrkolokalen till för?

Som läsare av bloggen kanske vet är jag en stor vän av kyrkkaffe, som jag brukar kalla det åttonde sakramentet (med glimten i ögat, ska dock påpekas). Kyrkkaffe är viktigt för den sociala gemenskapen i församlingen. Efter mässan går vi ut i församlingssalen och dricker kaffe och äter goda bakverk och umgås en stund under otvungna former.

En sak som jag reagerat på, och som också Katolsk Observatör reagerar på, är den nya seden att dricka kyrkkaffe inne i själva kyrkolokalen. Jag har sett det både i svenska kyrkan här i Köping och i Västerås domkyrka.

Jag tycker inte om denna sed. Varför inte, när jag nu säger att kyrkkaffe är så viktigt?

Kyrkan är ett gudstjänstrum. Det är till för bön och mässa. Inte för fika, inte för utställningar, inte för konserter... Där ska Gud tillbes, Sakrament förmedlas och frid råda. Det är ett heligt rum, välsignat, invigt, avskiljt. Inte ett fik, inte en utställningshall eller konsertlokal. Guds hus.

Av samma skäl tycker jag heller inte man ska ha skolavslutningar i kyrkan. En skolavslutning är inte en gudstjänst (även om prästen här i Köping faktiskt kan prata om Jesusbarnet under skolavslutningen).

Ha respekt för det heliga rummet! Låt kyrkan vara kyrka...

torsdag 11 november 2010

St Martin av Tours, be för oss



I dag firar Kyrkan st Martin av Tours, det första helgonet som inte var martyr. Han dog år 397. Här finns en artikel på svenska om honom.

Klargörande om avlat

Hittade en gammal men mycket bra artikel om avlat av Anders Piltz. Om man tar sig tid och läser den förstår man avlaten bättre, vad det är och vad den används till.

Avlat får man genom att bikta sig, gå i mässan och ta emot kommunionen samt be för påvens intentioner. Ibland är avlaten knuten till en viss festdag, plats eller kyrka, ibland kan man få den var som helst. Man kan få avlat för sig själv, någon annan eller för de avlidna.

Avlat kan inte köpas...

onsdag 10 november 2010

Bibliskt och underbart om vår himmelska moder

Debatt och diskussion

Mot min vilja, och trots att jag bestämt mig för att inte diskutera på nätet, hamnar jag i alla möjliga diskussioner på bloggar och Facebook. Mitt hetsiga temperament gör att jag hamnar där när jag läser lögner och missförstånd om Kyrkan och Kyrkans tro. Jag fattar än en gång beslutet att, med Guds hjälp, låta bli att hamna i diskussioner.

Beslutet jag fattar är att, innan jag kommenterar något, be ett Hell dig, Maria och en bön om vishet till den helige Ande.

Jag vill också be om förbön så att jag får kraft att genomföra mitt beslut.

tisdag 9 november 2010

Caritas et amor

Var ledare på konfirmandläger i helgen. Dessa 15-åringar, Gud välsigne dem, är underbara, härliga, fantastiska med sina spontana frågor och kommentarer!

Under lägret sjöng vi många fina sånger med underbara texter. Bl.a. denna:

Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (På svenska: Där kärlek och barmhärtighet råder, där är Gud).

Det finns så mycket hat bland människor. Även bland människor som kallar sig kristna. Den ene hatar den andras åsikter, utseende, traditioner och anklagar sin broder för heresi och för att inte vara en riktig kristen.

Men är det vi som är domare? Är det vår sak att döma? Nej! Domen tillhör Herren, som bara väntar på ett litet tecken på ånger så att Han kan frikänna...

Hur tror du Herren reagerar när någon syndar? Säger Han: "Haha, nu fick jag dig! Nu får jag straffa dig"?

Nej, Han säger: "Mitt lilla barn, har du gjort dig illa igen? Kom, visa mig ditt sår, så att jag kan läka det. Kom till mig, mitt barn, in i min famn. Vila vid mitt heliga Hjärta tills såret är läkt".

Sådan är vår Gud. Vi är skapade till Hans avbild. Vi borde också vara barmhärtiga och kärleksfulla.

Herre, min Gud, rädda mig från mig själv. Gör mig alltmer lik Dig. Maria, min Moder, lär mig att efterlikna din Son. Låt mig bringa kärlek, försoning och barmhärtighet. Låt mig vara en kanal för Guds kärlek.

torsdag 4 november 2010

Varför har Gud skapat oss?

Ur Johannes av Korsets Romanser om evangelietexten In principio erat Verbum, om den Allreheligaste Treenigheten, del III Om skapelsen:

En brud, som skall älska dig,
skulle jag vilja ge dig, min Son,
och för din skull skall hon förtjäna
att ta del i vår gemenskap
och att äta bröd vid ett bord,
samma bröd som jag också äter,
för att hon må äga de skatter
som jag äger i en sådan Son,
och med dig må glädjas
åt din nåd och all din rikedom.

Mycket tacksam är jag, Fader,
Sonen svarar då honom:
Åt den brud som du vill ge mig,
skall jag ge min härlighet
för att hon i den må se
all min Faders ära,
och hur jag har mottagit
mitt vara av hans vara.
I mina armar jag låter henne vila,
och förtäras skall hon i din kärlek,
och i evig njutning
skall hon prisa din godhet.

Ljus i mörkret


Mörkret sänker sig över Sverige. Solen är långt borta och dagarna blir kortare. Nu mer än någonsin behöver vi ljuset.

Vi som kristna vet Vem som är Ljuset... Vem som kom till världens mörker och gav det ljus...

Kristus är Världens Ljus och vi som kristna är kallade att låta vårt ljus tändas på Kristi stora ljus, som dopljuset tänds på påskljuset vid dopet. Vi är kallade att ge vidare ljuset, som det ena ljusets tänds av det andra under påsknatten så att till sist hela kyrkan flödar av ljus.

Hur ger vi ljuset vidare? Genom små enkla ting: ett leende mot någon som vi möter, att hålla upp dörren åt någon, att säga tröstande ord till den som sörjer, att berätta om vår tro för den som vill höra, att be för den som inte vill höra... Goda gärningar sprider ljuset vidare och genom dessa enkla små handlingar gläder vi vår Herre och vår nästa.

onsdag 3 november 2010

St Martin de Porres, be för oss

I dag firar Kyrkan st Martin de Porres. Bilden föreställer min staty av helgonet.

tisdag 2 november 2010

Iraks martyrer

Irak och Katolska Kyrkan har fått nya martyrer. Be om fred i Irak. Be om säkerhet och frid för Iraks kristna. Be om förlåtelse för mördarna...

En av de mördade verkade som präst i Södertälje i somras
så för många katoliker i Sverige är våldet i Irak väldigt nära. De känner personligen martyrerna och har tillbett i den drabbade kyrkan. Innan kriget började fanns över en miljon kristna i Irak, nu finns bara hälften kvar. Och hur många kommer att fly nu? Jag hoppas världen öppnar sin famn och tar emot våra kristna syskon... Jag hoppas att världen sätter press på USA och Irak att skydda de kristna som är kvar.

Men varför är det så tyst i svenska media om detta som händer de kristna i Irak? Varför skriver Aftonbladet t.ex. om en ihjälstampad kanin men inte om massakern i Bagdad? Är en kanin mer värd än kristna...?

Dagen, lovad vare Gud, skriver i alla fall om det...

Alla själars dag

I dag firar Katolska Kyrkan Alla Själars dag. Denna dag minns man och ber för alla de avlidna.

Ur Katolska Kyrkans Katekes nr 958:

"Gemenskapen med de avlidna. ”Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad. Hon har också burit fram böner för dem, eftersom ’det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd’” (2 Mack 12:45b). Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam."

November är speciellt helgat åt bön för de döda men att be för de döda är en god sak hela året. Det finns många speciella böner för detta, särskilt böner till st Josef som är skyddspatron åt de döende. I boken Mina rosenkransböner som Gråbröderna gett ut finns många fina böner. (Boken finns som e-bok här).

Som läsare av bloggen kanske vet propagerar jag mycket för bön för de döda. De döda som renas i skärselden behöver vår hjälp och vi behöver deras. Det finns en solidaritet över dödens gräns. Det är bara kroppen som dör, själen lever vidare i all evighet och eftersom inget orent kan komma in i himlen så måste de som inte gjort tillräckligt med bot under jordelivet renas efter döden. Skärselden är en stor gåva till oss, tycker jag...

måndag 1 november 2010

Alla helgons dag

I dag firar Katolska Kyrkan Alla helgons dag. Det finns otaliga helgon i himlen och en del är inte kända av oss på jorden. Därför firar Kyrkan denna dag alla helgon, både kända och okända.

Ur Katolska Kyrkans Katekes nr 2683:

"De vittnen som har gått före oss in i Guds rike och särskilt dem som kyrkan erkänner som ”helgon”, är delaktiga av bönens levande tradition genom sitt förebildliga liv, sina efterlämnade skrifter och sin bön i dag. De skådar Gud, lovprisar honom och upphör inte att bära omsorg om dem som är kvar på jorden. När de gick in i sin Mästares ”glädje”, blev de ”anförtrodda mycket”. Genom sina förböner utför de sin största uppgift i Guds plan. Vi kan och bör be om deras förbön för oss och hela världen."