torsdag 30 september 2010

Min staty föreställande lilla Thérèse

Alla som sett autentiska bilder på lilla Thérèse vet att hon inte såg ut så här. Det finns otaliga romantiska docksöta bilder av henne som inte alls gör henne rättvisa. I själva verket hade hon karaktär och en vilja av stål som lyste igenom hennes ögon.

Men jag älskar ändå dessa kitschiga bilder och framför allt min staty. Varför? Vet egentligen inte, men det kanske beror på att jag älskar allt med henne. Jag önskar jag kunde vara lika förälskad i Jesus som hon, lika radikal i min efterföljelse, lika stark... Hon är min förebild och min lärare.

Thérèse

I dag är min älskade lilla Thérèses dödsdag. Kl 19.30 den 30 september 1897 dog hon med följande ord på sina läppar: "Min Gud, jag älskar dig!"

onsdag 29 september 2010

Skräp på tv

Läste i Aftonbladet på nätet i dag en rubrik: "Så ska de skapa nya tv-skandaler i höst!". Artikeln, som jag inte vill länka till, handlar om Paradise Hotel. Jag har inte läst artikeln och vill heller inte göra det, för jag skulle med största sannolikhet må dåligt av att läsa den, för enbart rubriken får det att vända sig i magen på mig. Det låter som om skandeler skulle vara något positivt, som om det är något bra med människor som super och har sex framför tv-kamerorna.

Jag är måhända moraltant, men jag ser inget bra i det. Dessa människor som deltar, vet de inte att allt de gör får konsekvenser? Hur ska de förklara detta för en arbetsgivare, en framtida partner, de barn de en gång kommer att få? Hur mår deras föräldrar och syskon av att se dem i tv? Och vad händer med deras självbild och självrespekt? Kan de om några år se sig själva i spegeln och säga att det var bra att de deltog i detta spektakel?

Och alla ungdomar som tittar på programmet? Hur påverkas de? Vilken syn på sexualiteten får de? Hur påverkas deras självbild, självrespekt och beteende av att se sådant? Har de föräldrar som sätter sig ner med dem och diskuterar varför man inte ska bete sig så? Säger skolan något?

Skandaler har inget egenvärde. Människor däremot har det...

fredag 24 september 2010

Alla Sveriges skyddshelgon, bed för oss

I dag firar Kyrkan alla Sveriges skyddshelgon, både dem vars namn vi känner, som Birgitta och David, och dem vi inte känner. Det finns rätt så gott om svenska helgon från medeltiden, t.ex. den helige Sven av Arboga. Deras namn står i helgonkalendrar och klosterkrönikor som bevarats. Men jag tänker i dag på alla dem som blev martyrer vid reformationen. De präster, munkar och nunnor som inte ville lämna sina församlingar och kloster och blev mördade.

Det är sant att vi i Sverige inte har lika många martyrer som i England, men vi har martyrer. I England har deras namn bevarats och deras minne firats genom århundradena på grund av att katoliker alltid funnits i landet. Här i Sverige försvann deras minne med de sista katolikerna. Det är tråkigt, tycker jag, att vi inte kan namnet på dem som dog för att bevara Kyrkan och Tron i landet. Men trots att vi inte känner dem, så känner de oss och ber för oss, för Kyrkans väl och Trons utbredanden. Om Gud vill kommer vi någon gång, om inte förr så i Himlen, få lära känna dem.

Alla Sveriges skyddshelgon, bed för oss!

torsdag 23 september 2010

tisdag 21 september 2010

Manna från Himmelen

I går var jag i Domkyrkan i Västerås. I en liten nisch i väggen stod en korg med små lappar. Lapparna var mannakorn, Bibeltexter till andlig föda. Jag tog två lappar: den första var från Jer 29:11 och den andra från 1 Pet 1:15. När jag kom hem slog jag upp min Bibel.

Jer 29:11 lyder: Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.

1 Pet 1:15 lyder: Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.

Det första gav mig hopp, en dygd förutan vilken vi inte kan leva. Det andra gav mig en knuff framåt och en uppmaning att bli det jag och alla är kallade till, att bli helgon. Det är både upplyftande och obehagligt samtidigt. Varför? För att det är en uppmaning att ta itu med synden, att sluta vara andligt lat, att faktiskt svara på Herrens kallelse och inte längre skjuta upp svaret. Att låta den gamla människan dö, en gång för alla. Den gamla människan dör inte utan protest. Hon försvinner inte bara för att jag läser Bibeln. Jag måste aktivt döda den gamla människan, genom bön och överlåtelse till min himmelske Fader. Gud säger till mig att det måste vara slut på det bekväma livet och promenaden på den breda vägen. Är jag beredd att gå den smala vägen? Korsets väg... Min gamla människa verkar inte redo att dö än, men jag vet att utan att hon dör kan inte den nya födas, hon som är ett helgon, hon som är som Gud vill att hon ska vara.

Be för mig!

Fortfarande aktuellt...

söndag 19 september 2010

Nytt helgon i dag!

Vatikanradion skriver om bönevakan påven höll i Hyde Park i går inför saligförklaringen av John Henry Newman. Jag tror den saligförklaringen kommer i exakt rätt tid! John Henry Newman är ett helgon vår tid behöver.

Funderar på...

... vad de menar som säger att Kyrkan är emot homosexuella. Kyrkan är inte emot homosexuella.

Om orsaken till tron att Kyrkan är emot homosexuella är att man anser att de ska leva i avhållsamhet så är det direkt fel. Kyrkan anser att alla som inte är gifta ska leva i celibat. Alla, utan undantag, vilken sexuell läggning man än har. Det gäller ogifta, skilda, män, kvinnor, heterosexuella, homosexuella osv.

Om orsaken till tron att Kyrkan är emot homosexuella är att man anser att äktenskapet är till för man och kvinna är det också fel. Bara för att man hävdar det som alltid hävdats, att äktenskapet är mellan ett par av vardera könet är man inte emot homosexuella. Visa mig en kultur eller en historisk epok som har välsignat samkönade par och som har jämställt det med heterosexuella äktenskap, innan vår tid alltså.

Jag är fullt medveten om att det inte är lätt att leva i celibat, jag är nämligen skild själv. Och som kristen i dagens samhälle vet jag hur det känns att inte känna sig accepterad av omgivningen. Men livet är inte avsett att vara helt lätt. Det är genom svårigheter vi växer, som människor och som kristna. Och hur lätt var livet för Kristus? Han, som var Gud av evighet, blev människa för människornas frälsnings skull, växte upp, lärde sig gå och tala, blev missförstådd, hotad, förrådd, tillfångatagen, misshandlad och avrättad på det grymmaste sätt.

(Jag tvekar till att publicera detta, för det finns en del som inte vill höra vad Kyrkan säger egentligen, de vill bara ha sina fördomar bekräftade...)

måndag 13 september 2010

Be och fasta för biskopen!

Tisdagen den 14 september 2010 är en dag av bön och fasta för vår biskop Anders. Var med du också, på det sätt du kan! Om du inte kan fasta på grund av hälsa eller arbete, offra då dina böner (och din kommunion) för biskopen.

Kyrkans väl är inte bara biskoparnas och prästernas ansvar. Vi vanliga lekmän har också ett ansvar. Genom vår bön och våra offer bidrar vi till Kyrkans hälsa och framgång. På samma sätt bidrar våra synder till att Kyrkans skönhet döljs. Bikt är ett bra sätt att öka skönheten. Om du har möjlighet, kan bikt vara ett bra sätt att delta i denna dag av bön och fasta.

Hur du deltar är en sak mellan dig och din Herre, men jag vill uppmana alla katoliker och andra kristna av god vilja att vara med!

söndag 12 september 2010

Bilder från invigningen av Sta Maria kyrka, Köping

Innan mässan som föregick invigningen. Kyrkan fylls på och till slut är det helt fullsatt. Under mässan höjde sig rökelsen för första gången mot kyrktaket och spred sin underbara doft.
Fader Paul från Eskilstuna förrättar invigningen.
Ingång i kyrkan. Glädjedrillarna var många under invigningen och applåderna varma efter talen.
Assyriska föreningens ordförande Jamal Mati höll sitt tal på arabiska och det översattes till svenska.
Fullsatt i bänkarna! Folk i alla åldrar från när och fjärran ville delta i denna historiska tilldragelse. Det är kaldéernas första egna kyrka i Sverige och till och med i Europa, tydligen. På andra orter hyr man sina kyrkor.

Tyvärr har jag inga bilder från den efterföljande festen... Det är svårt att ta kort samtidigt som man njuter av maten. Glömde helt kameran, så gott var det... Det fanns mycket och god mat och många fantastiska bakverk. Assyriska föreningens medlemmar är mycket goda kockar och bagare!

Deltog i firandet gjorde, förutom föreningens medlemmar och tillresta vänner för andra orter, representanter för Köpings kommun och från olika kyrkor i staden. Gåvor utbyttes och jag vill nämna Tunadalskyrkans mycket smakfulla gåva: en tavla föreställande Blåkyrkan i Vadstena.

Jag är mycket glad över att ha fått chansen att delta i invigningen och jag ser fram emot att få delta i verksamheten och att få vara med och välkomna biskop Anders när han kommer för att högtidligen välsigna kyrkan.

fredag 10 september 2010

Kyrkinvigning

I morgon, lördagen den 11 september kl 17.00, invigs Sta Mariakyrkan i Köping. Det är en gammal metodistkyrka byggd i slutet av 1800-talet som nu har köpts av Assyriska föreningen i Köping för att göras om till katolsk kyrka. Biskop Anders kommer att komma vid ett senare tillfälle och förrätta en mer högtidlig invigning.

Om du har vägarna förbi Köping på lördag, kom dit, för det är en historisk tilldragelse. Det är den första kaldeiska kyrkan och det är unikt att en så liten stad som Köping har två katolska kyrkor. Alla kvinnor i föreningen är upptagna med att laga mat och baka så det kommer att finnas ett överflöd av goda saker att äta!

Samling sker utanför kyrkan kl 17.00. Adressen är Glasgatan 30.

onsdag 8 september 2010

Grattis på födelsedagen, Guds Moder!

Din födelse, Jungfru, heliga Guds Moder, bär bud om glädje för hela världen. Ty ur dig framgick rättfärdighetens Sol, Kristus, vår Gud. Genom honom vändes förbannelsen i välsignelse, döden i evigt liv (antifon till dagens Benedictus).

I dag firar Kyrkan Guds Moders födelse som är begynnelsen på frälsningens mysterier. Gud förberedde henne att bli värdig att föda Frälsaren och hon svarade ja på Hans erbjudan att bli den som födde Ljuset i världen.

I dag firar jag min heliga Moders födelse och tackar Gud för henne som aldrig övergivit mig, oavsett hur mitt liv och min relation med min Herre sett ut. När jag vände ryggen åt Gud fanns hon alltid kvar. Tack, min Moder, och tack, min Gud!

lördag 4 september 2010

Ord till tröst

När Guds ljus lyser in i själen ser man sina brister tydligt. Det är som när solen lyser på en spegel som man i skuggan trodde var ren. I ljuset ser man allt damm och alla fläckar. I det läget, när Guds ljus lyser, är det lätt att drabbas av missmod och tro att allt är förlorat. Man trodde ju att man var rätt så ok, men nu ser man allt sitt elände, sitt högmod, sin synd...

Vad ska man då göra? Ge upp allt och återvända till Egypten, till livet utan Gud? Nej, hys förtröstan! När man ser sitt elände kan man, som den förlorade sonen, gå till Fadern, visa sitt elände, be om förlåtelse och börja på nytt. Det finns ingen synd, inget som hänt i ditt liv, som Gud inte kan förvandla när du visar det för Honom. Allt i ditt liv, positivt och negativt, kan du lägga i Hans barmhärtiga händer och då förvandlar Han det till något ljust och fint. Även om ditt andliga liv är en torr grushög kan Han göra en vacker katedral av det. Gå till Honom! Visa dig för Honom, sådan du är. Han längtar efter att du ska göra det. Han vill inget hellre än att förvandla dig och ditt liv till något vackert. Han väntar och längtar....

(Inspiration: Ansikte mot ansikte - samtal om kristen tro, Wilfrid Stinissen och Göran Skytte, Artos och Libris förlag, 2010)