fredag 31 december 2010

Gott nytt år!

Denna årets sista dag väljer jag att inte se bakåt på det gamla året utan framåt på det nya. Vad kommer att hända under 2011? Hur kommer världen att utvecklas? Vad händer i min familj och mitt liv? Jag har ingen kristallkula och vill inte spekulera. Framtiden ligger i Guds trygga händer. Vad som än händer blir det i slutändan bra.

Så jag önskar er alla en fantastisk nyårsafton, ett välsignat nytt år och allt gott för framtiden! Må Gud välsigna er!

söndag 26 december 2010

Den heliga Familjen

I dag firas i Katolska Kyrkan den heliga Familjens fest. Familjen, som är urcellen i samhället, den plats där barnen ska växa upp, trygga och harmoniska, där de ska lära sig om Gud och livet, där de ska älskas, skyddas och uppfostras.

Så ser dock inte verkligheten ut för många barn. I familjen utsätts de för våld och kränkningar. Familjen och hemmet är otrygga platser för många barn och så här i juletid är det extra otäckt för en del. Föräldrarna super och slåss, barnen får stryk eller, ännu värre, utsätts för sexuella övergrepp.

Jag läste någonstans att många vuxna inom skolan inte anmäler misshandel av barn som de får kännedom om. Fast det är känt vad som händer i familjen så ser inte vuxenvärlden till att det tar slut. Det är att svika barnen.

Jesus säger att barnens änglar alltid är inför Guds ansikte. Han ställer fram barnen som föredömen för vuxna. Han blir ett barn för att visa oss vägen.

När vi vuxna sviker barnen är det inte bara ett brott, utan även en allvarlig synd. Se barnen i din omgivning! Ge dem kärlek, uppmärksamhet och, om du ser att någon far illa, gör något! Prata med barnet. Ring socialen och polisen. Låt barnet veta att det inte är ensamt!

Familjen, när den fungerar som den ska, med ömsesidig kärlek och respekt, är den bästa platsen för barn att växa upp i. Den är en kyrka i miniatyr, en skola, en trygg plats. Låt oss göra våra familjer till detta. Och ta in de barn som inte har en trygg familj in i din familj och ditt hjärta...

lördag 25 december 2010

Christus natus est nobis

I dag firar Kyrkan Kristi födelse. Ingen vet den exakta dagen men Kyrkan valde, av olika anledningar, att fira denna dag. Det är egentligen något att fira varje dag, att Kristus föddes. Inkarnationen är fullständigt häpnadsväckande och underbar. I stället för att förkasta kroppen och enbart hylla det andliga, valde Gud att ta mänsklig gestalt och bli sann människa, samtidigt som Han förblev sann Gud. Vår tro är sannerligen underbar!

En god och välsignad jul önskar jag er återigen och må Kristus varje dag födas i era hjärtan.

fredag 24 december 2010

God jul!

Om någon timme slutar adventstiden och jultiden tar vid. Jag vill passa på tillfället att önska alla läsare en riktigt god och välsignad jul! Må julens frid råda i ert sinne och må Jesusbarnets födelse fylla er med all glädje och ge er ett nytt liv i Herren. Må Gud välsigna er alla och må ni vara till glädje för Gud och varandra...

23 december

O Immanuel, vår Konung med den nya lagen, du Frälsare som folken längtat efter: kom och fräls oss, Herre vår Gud.

onsdag 22 december 2010

Ett fint julkort...

... kom med posten i dag. Tack, kära BOKMALIN!

22 december

O jordens Konung, du folkens längtan, du hörnsten som bryter ned skiljemurarna och gör allt till ett: kom och rädda människan, som du danat av jorden.

Inkarnationen

Jag älskar julen, den högtid då vi firar Inkarnationen, att Gud blev människa. Jag tror att bara denna högtid har så mycket att meditera över att det räcker för en livstid.

Det är häpnadsväckande med Inkarnationen. Gud blir människa, föds som ett litet hjälplöst barn, helt beroende av sin mamma. Han lär sig allt som alla andra barn lär sig: gå, prata, klä på sig själv... Han lär sig be, Han lär sig läsa, Han lär sig, med största sannolikhet, snickarens yrke av sin fosterfar st Josef. Till slut går Han Korsets väg och dör. Inte en skendöd, utan Han dör på riktigt en fruktansvärt smärtsam död, men eftersom Han är Gud kan inte döden hålla Honom kvar utan Han uppstår och lever för evigt. I dag lika närvarande som för 2000 år sedan.

Han är Immanuel, Gud med oss. Och på julnatten när vi lägger Jesusbarnet i krubban ska jag, än en gång, i glädje tacka Gud för min kristna tro och för Hans stora barmhärtighet. Han ger oss sitt Ljus och gläder våra hjärtan med julens gåva, som är Han själv. I julnattens mässa ska jag ta emot den store Guden som för vår skull blev ett hjälplöst litet barn...

tisdag 21 december 2010

21 december

O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet, du rättfärdighetens Sol: kom för att lysa över dem som sitter i mörkret eller i dödens skugga.

måndag 20 december 2010

20 december

O Davids nyckel, du spiran i Israels hus, du öppnar och ingen kan tillsluta, du tillsluter och ingen kan öppna. Kom och led ut de fångna ur fängelset, dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

söndag 19 december 2010

19 december

O Jesse telning, du som står som ett banér för folken, inför dig tiger konungar i förundran, dig tillhör alla jordens folk. Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.

lördag 18 december 2010

18 december

O Adonai, Gud som leder Israel, du uppenbarade dig i den brinnande busken och gav din lag på Sinai berg. Kom och förlossa oss, du vår tillflykt och starkhet.

Vad är det vi firar?

Om en utomstående betraktar den svenska julhysterin, kan han då ana att julen handlar om Inkarnations mysterium, att Gud blev människa?

Tomtar, granar, glitter och dyra julklappar, hysteriskt mycket mat och godis, snaps och julöl. Vad har det med Inkarnationen att göra? Jag har inget emot julmat och klappar, eller tomtar för den delen, men de visar inte vad som firas.

Å andra sidan är det ju en minoritet i Sverige som är kristna och som firar jul till minne av Jesu födelse. En minoritet som inte får synas och höras, som ska hålla sig i stillhet i sitt hem. Då är det helt ok att vara kristen, bara det inte märks utåt. Gud förbjude (eller rättare sagt, ateisterna/humanisterna!) att vår tro skulle få några offentliga uttryck!

Men att inte tala om Jesus under jultiden är historieförfalskning. Under många århundraden har man i Sverige firat jul till minne av Jesu födelse. Men i dag, vad firar man? Konsumismen? Julmaten? Att man är ledig några dagar mitt i smällkalla vintern?

Det är tid för oss som är kristna att träda upp och berätta om varför vi firar jul!

Om Inkarnationens mysterium: att Gud blev människa för att frälsa oss, att Han är Immanuel, Gud med oss, att Han gör allt för att vi ska kunna leva i gemenskap, kärlek och vänskap med Honom. Att det där lilla Barnet i krubban är densamme som hänger på Korset, Gud som tar på sig alla mänskliga villkor och t.o.m. låter sig dödas. Kort sagt, att Gud är på vår sida och vill oss väl...

Fira jul för Guds skull! Fira jul med Jesus, Maria och Josef! Gör som herdarna och de vise männen: fall ner och hylla Barnet som är Gud med oss! Ge din jul ett äkta innehåll!

fredag 17 december 2010

Immanuelsrosenkransen

Gråbröderna i Jönköping (Gud välsigne dem!) har en väldig massa olika rosenkransböner för alla möjliga tillfällen och man kan också skicka frågor till dem. Jag frågade om det fanns någon speciell rosenkrans för advent och fick svar att det fanns Immanuelsrosenkransen som bygger på O-antifonerna. Jag blev mycket glad, både för att jag älskar O-antifonerna och för att det finns en speciell rosenkrans för advent som är bra som förberedelse för julen.

Vi förbereder oss för julen på så många olika sätt: julpyntning, julklappsshopping, städning, bakning och matlagning. Vi som är katoliker brukar bikta oss och en del fastar. BÖN är ett ypperligt sätt att förbereda sig på denna stora högtid då vi firar Ordet som blev människa. Därför, kära läsare, vill jag dela med mig av Immanuelsrosenkransen (texten har jag kopierat ur mailet jag fick):

Bes under advent med den vanliga rosenkransen. I denna rosenkrans ber man O-Antifonerna med några andra böner för alla människors frälsning. Immanuelrosenkransen är inte bunden till den 17-23 advent, utan kan bes under hela adventstiden. Denna rosenkransbön är så enkel att man med fördel kan be den som familjens kvällsandakt under advent.

Inled med att kyssa krucifixet på rosenkransen, gör korstecknet med det och recitera Trosbekännelsen:

Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare. Jag tror ock på Jesus Kristus, Hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av Jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till Himmelen, sittande på Allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Jag tror ock på den Helige Ande, den Heliga Katolska Kyrkan, de Heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv. Amen.

På pendangens första kula bed:

O eviga Vishet, Du som har utgått ur den Högstes mun, Du når från världens ena ända till den andra och styr allt med Ditt blotta ord. Kom för att lära oss vishetens väg.

Fader vår…

På de tre kulorna på pendangens mitt bed:

O Adonai, Gud som leder Israel, Du uppenbarade Dig i den brinnande busken och gav Din Lag på Sinai berg. Kom och förlossa oss, Du vår tillflykt och starkhet.

Var hälsad Maria…

På pendangens femte och sista kula bed:

O Jesse telning, Du som står som ett banér för folken, inför Dig tiger konungar i förundran, Dig tillhör all jordens folk. Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.

Ära vare Fadern…

Första dekaden ber man för alla människors befrielse från syndens fångenskap. På den ensamma kulan ber man:

O Davids Nyckel, Du spiran i Israels hus, Du öppnar, och ingen kan tillsluta, Du tillsluter, och ingen kan öppna. Kom och led ut de fångna ur fängelset, dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

Tio gånger, dvs. fem av varje invokation, ber man växelvis på ena kulan:

Herre, förbarma Dig över oss.

På den andra kulan ber man:

Kristus, förbarma Dig över oss.

Andra dekaden ber man om själens och hjärtats ljus från Gud för alla människor, särskilt dem som lever i syndens och otrons mörker. Bed på den ensamma kulan:

O Soluppgång, Du avglans av Guds härlighet, Du rättfärdighetens Sol: kom för att lysa över dem som sitter i mörkret och i dödens skugga.

Man ber sedan som vid föregående dekaden växelvis: Herre, förbarma Dig över oss / Kristus, förbarma Dig över oss.

Tredje dekaden ber man om nåden för alla människor att de ska få en helig längtan efter Gud och Hans Gudomliga Rike. Bed på den ensamma kulan:

O jordens Konung, Du folkens längtan, Du hörnsten som bryter ner skiljemurarna och gör allt till ett: kom och rädda människan, som Du danat av jorden.

Man ber sedan som vid föregående dekaden växelvis: Herre, förbarma Dig över oss / Kristus, förbarma Dig över oss.

Fjärde dekaden ber man att Guds Heliga Lag om kärleken till Honom och till vår nästa ska efterlevas av alla människor. Bed på den ensamma kulan:

O Immanuel, vår Konung med den nya Lagen, Du Frälsare som folken längtat efter: kom och fräls oss, Herre vår Gud.

Man ber sedan som vid föregående dekaden växelvis: Herre, förbarma Dig över oss / Kristus, förbarma Dig över oss.

Femte dekaden ber man att Gud ska komma och ta sin boning i varje människas själ och hjärta. Särskilt alla dem som behöver Herrens barmhärtighet allra mest (jfr. Fatimabönerna). På den ensamma kulan bed:

O Jesse telning, Du som står som ett banér för folken, inför Dig tiger konungar i förundran, Dig tillhör all jordens folk. Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.

Man ber sedan som vid föregående dekaden växelvis: Herre, förbarma Dig över oss / Kristus, förbarma Dig över oss.

Avsluta Immanuelrosenkransen med att be Fader Vår, Var hälsad Maria samt Ära vare Fadern enligt den Helige Faderns intentioner för Kyrkans väl och för åtnjutandet av all den avlat du kan få under denna dag. Offra gärna denna avlat för de avlidnas själar i Skärselden, särskilt för dem som ingen ber eller offrar sina lidanden och svårigheter för.

17 december

O eviga Vishet, du som har utgått ur den Högstes mun, du når från världens ena ända till den andra och styr allt med ditt blotta ord. Kom för att lära oss vishetens väg.

onsdag 15 december 2010

Jesu andra ankomst

Vänta bara lite till. Han kommer snart!

Men Han kan när som helst födas i ditt hjärta. I varje sekund vill Han göra det. Förbered ditt hjärta, gör det till ett palats för Honom, som i Sin första födelse föddes i ett fattigt stall. Låt Honom födas i ditt hjärtas palats. Smycka det för Honom genom en god bikt, bön och goda gärningar. Bjud in Maria att reda en bädd åt Honom i ditt hjärta. Hon hjälper dig gärna, för hon, mer än alla andra, vet vad Han tycker om...

Bered en plats för Jesus att vila i ditt hjärta...

tisdag 14 december 2010

Bredden, längden, höjden och djupet

Ur Johannes av Korsets kommentar till Andlig Sång:

"Hur många mysterier och under som de heliga kyrkolärarna än har upptäckt och de heliga själarna har förstått i detta livet, återstår ändå största delen att skriva ner och ännu mer att förstå. Det finns många djup i Kristus. Han är som en rik gruva med oräkneliga lager av skatter. Hur djupt man än gräver, kommer man aldrig till något slut; i stället finner man överallt, i varje nytt lager, nya ådror med rikedomar.

Därför sade aposteln Paulus om Kristus: I honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Men själen kan inte tränga in i dem eller ens nå fram till dem, om hon inte (som vi redan sagt) först träder in genom det inre och yttre lidandet i all dess skärpa för att så nå fram till Guds kunskap. Man kan ju inte ens nå fram till det som man i detta livet kan utröna om dessa Kristi mysterier utan att ha lidit mycket och av Gud ha fått ta emot många nådebevis, på både förståndets och sinnenas plan. Och dessförinnan måste man under lång tid ha ägnat sig åt andliga övningar. Alla dessa nådebevis är dock av en lägre halt än den vishet som finns i Kristi mysterier, ty de är bara något som förbereder oss att nå fram till den.

O om man äntligen kunde fatta att man inte kan nå fram till det djup och den vishet som finns i Guds rikedomar - och de är av många olika slag - om man inte träder in i lidandet i hela dess djup, och även det är av många olika slag! Om ändå den själ som önskar gudomlig kunskap först önskade lidandet för att nå fram till den, under korsets tyngd! Därför uppmanade Paulus de kristna i Efesos: Jag ber er att inte tappa modet i lidandet, var starka och fast rotade i tron, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lär känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Det är korset som är den trånga porten in till Guds vishets rikedomar. Många önskar sig den glädje som kommer genom dem, men få vill gå in genom korsets port."

måndag 13 december 2010

Livets Bröd


Herre, ge oss alltid det Brödet....

(Joh 6)

söndag 12 december 2010

Hat...

Denna dag, då vi i Kyrkan firar Gaudete, Livets Söndag, läser vi om självmordsbombaren i Stockholm. Av någon anledning (Guds Försyn, tror jag) exploderade bara en av sex bomber på mannens mage, så terroristen var den ende som dog.

Jag har alltid hävdat att islam och kristendomen har samma Gud. Nu är jag inte lika säker på det längre. Är det här verklig islam? Vad är det för religion som manar till sådant hat? Vad får en människa att spränga sig själv för att döda andra? Men är självmordsbombare verkligen muslimer, riktiga muslimer? Jag tror inte det, men islam gör mig sannerligen konfunderad. Jag vet inte vad som är vad...

Nu har hatet drabbat Sverige och alla goda krafter måste mobiliseras för att stoppa detta hat. Du som ber, be! Du som är politiskt aktiv, gör något! Demonstrera, visa att detta inte accepteras här. Och framför allt, låt dig inte skrämmas till att bli lika hatfylld. Hata inte den enskilde muslimen som inte stöder detta. Ska du hata någonting, så hata terrorismen. Men be för terroristens omvändelse innan det är för sent...

lördag 11 december 2010

Förströddhetens bön

Nyss när jag bad min morgonbön var jag okoncentrerad och bara halvt närvarande. Förkylningen var det jag tänkte på, mer än bönen...

En sådan bön är inget att vara stolt över. Den jag talar med i bönen är Gud, Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Skulle jag tala så med kungen eller statsministern skulle nog säkerhetsvakterna slänga ut mig. Men Gud, som är universums Skapare, lyssnar ändå till min bön.

Många, för att inte säga alla, har nog erfarenhet av förströddhet under bönen. Alla saker vi ska göra eller har gjort, människor i vår närhet, tv-program, ja allt möjligt, passerar i våra tankar under bönen. Och det är ok att det gör det, även om det inte är en perfekt bön då. Varför säger jag att det är ok?

Därför att det kan få oss att inse vår litenhet och att vi är långt ifrån perfekta. Vi är som små barn som försöker ställa oss upp men hela tiden dunsar ner på rumpan. Det lilla barnet övar sig på att stå men det tar många försök innan det lyckas. Föräldrarna ser varje försök med glädje och uppmuntrande tillrop. De står inte och säger att du är en hopplös unge som inte kan på första försöket.

Så är det också med vår bön. När vi inte lyckas be en perfekt koncentrerad och värdig bön, säger inte Gud till oss att vi är värdelösa. Han säger: det är bra att du ber, det är bra att du vänder dig till Mig i bön. Fortsätt med det!

Även när jag inte är förkyld, är min bön alltför ofta förströddhetens bön. Jag är inte stolt över min bön, men jag vet att Gud ändå lyssnar. Han vet vad som finns i mitt hjärta, Han vet det bättre än jag själv, för Han är universums och min Skapare och jag har min glädje i att vara Hans skapelse. Jag är intet, Han är allt, men jag är ett älskat och önskat intet...

fredag 10 december 2010

Nobels fredspris

Såg tidigare i dag utdelningen av Nobels fredspris i Oslo. Nobelpristagarens stol var tom. Liu Xiaobo sitter i fängelse, dömd till 11 års fängelse för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Kina. Ordföranden i norska Nobelkommittén citerade i sitt tal Kinas grundlag där mänskliga rättigheter garanteras. Liu Xiaobo har alltså blivit dömd för något som är hans grundlagsskyddade rättighet: att fritt uttrycka sina åsikter och kämpa för politisk förändring i sitt land.

Vad säger det om Kinas regering?

Och Kinas ettbarnspolitik? Vad säger det om Kina? På sistone har jag läst på flera ställen (bl.a. här) om tvångsaborter som genomförs i Kina. Kvinnor som inte har råd att betala böter för att de, mot lagen, skaffar fler barn, misshandlas och utsätts för tvångsaborter, ibland så sent som i åttonde månaden... Änglarna gråter... och alla som älskar barn borde också gråta... men världen tiger, för alla vill handla med Kina. Alla vill få del av Kinas ekonomiska utveckling.

Men vad är pengar jämfört med frihet? Vad är pengar jämfört med liv? Vad är pengar jämfört med friheten att få dyrka Gud och gå Hans vägar?

Herre, förbarma Dig...

onsdag 8 december 2010

Maria som medlare

Ur Adventspredikningar av st Bernhard av Clairvaux:

Om jag inte tar fel, ser ni nu att
den kungliga jungfrun är den väg,
som Herren tog för att komma
från sin moders liv, likt en brudgum,
som lämnar brudkammaren. (Ps 19:6)

Låt oss gå samma väg
för att möta honom,
som genom henne kom ned till oss,
och för att genom henne få del av hans nåd,
som genom henne kom till vår nöd.
Genom dig har vi tillträde till din Son (Ef 2:18).
Du saliga,
som upptäckte nåden.
Du frälsningens moder,
som gav liv.
Genom dig
får vi ta emot honom
som genom dig
blev oss given (Jes 9:5).
Må din rättrådighet förlåta vår skuld;
må din ödmjukhet, som är Gud till behag
utverka överseende med vår fåfänga;
må din överflödande kärlek
skyla våra många synder;
må din förklarade fruktsamhet
ge oss rikliga förtjänster.

Vår Fru,
medlare och förespråkare,
försona oss med din Son,
anbefall oss åt honom,
företräd oss inför honom!

Du välsignade (Luk 1:42)
genom den nåd du har undfått,
genom den förmån du förärats,
genom den barmhärtighet du har fött,
gör att han,
din Son, vår Herre,
som genom din förmedling
gjorde sig delaktig av vår svaghet och nöd,
gör oss delaktiga av
sin lycka och lycksalighet,
han som är Gud i all evighet (Rom 9:5)

måndag 6 december 2010

Fosterjorden



I dag är det Finlands självständighetsdag och jag funderar över hur mitt liv skulle varit om inte pappa bestämt att vi skulle flytta till Sverige... Skulle jag vara katolik? Hur många barn skulle jag ha? Skulle jag vara gift? Vad skulle jag jobba med? Intressanta men meningslösa frågor, för nu bor jag i Sverige sedan 40 år tillbaka. Jag är tacksam för mina rötter i Finland, men även för mitt liv här. Finland är alltid i mitt hjärta men jag hör hemma här...

lördag 4 december 2010

Andra söndagen i advent

Psalm 505 i Cecilia, del 2

Konungarnas höge Konung,
född av ringa jordisk släkt,
Gud och alla herrars Herre,
möter oss i tjänardräkt,
när hans kropp och blod vid offret
blir till oss som föda räckt.

Konungarnas höge Konung: Vem är Han? Han är alla konungars konung, Han är universums Skapare och Härskare. Han är värdig allt lov, all tillbedjan, all kärlek...

Född av ringa jordisk släkt: Han, den högste, den store Guden, blev människa. Kött och blod av en jordisk kvinna. Han som var allt steg ned till vår mänskliga tillvaro. Han föddes som ett litet barn, lärde sig gå, tala, läsa och skriva. Alla våra mänskliga villkor har vår Gud delat med oss, ända till den bittra döden.

Gud och alla herrars Herre: Han är Gud, alltings ursprung och mål. Han är alla herrars Herre. Även de mäktiga kommer en dag att falla ner och hylla Honom. De tror de är mäktiga men inför Honom faller all makt i små bitar och visar sin tomhet...

möter oss i tjänardräkt: Vi skulle inte älska Gud om inte Han älskat oss först, säger Skriften. Han kommer oss till mötes, drar upp oss ur vårt fallna tillstånd, borstar bort smutsen från vår själ och leder oss rätt. Det är Han som gör det, för vi förmår inget utan Honom.

möter oss i tjänardräkt: Vad är detta för mysterium? Gud, den Allrahögste, tjänar sin skapelse... Vem är Du, Gud? Hur kan Universums Skapare tjäna sin skapelse? Du, o Gud, är underbar, ingen annan religion har en Gud som är som Du... Ingen, min Älskade, är som Du... Jag vill prisa Dig, min Gud, min Herre, min ende Konung! Din ödmjukhet, o Herre...

när hans kropp och blod vid offret blir till oss som föda räckt: Offret, Herre, offret som vi ger Dig har Du gett oss. När Du offrade Dig själv på Korset gav Du oss Dig själv att offra till Dig. Vi har genom Dig ett värdigt offer att ge Dig. Och när vi ger Dig Dig själv ger vi Dig samtidigt oss själva, med allt vad vi är och har. Ditt är det, Herre. Min tacksamhet för mässan är stor, Herre...

när hans kropp och blod vid offret blir till oss som föda räckt: Vi får äta vår Gud... Ingen annan religion har en Herre som är så nära dem som vi... Ingen annan religion har en sådan gemenskap med sin Gud. Vår Gud gör sig till mat för att mätta våra själar. Han skapar oss, uppehåller oss, förlåter oss och mättar oss... Inte för att vi förtjänar det, utan för att Han är barmhärtig och älskar oss... Vem är som Du, Gud? Ingen i himmel och på jord är som Du...

torsdag 2 december 2010

Ditt ansikte, Herre, söker jag

ur boken Proslogion av Anselm av Canterbury

"Ack, du arma människa, fly en liten stund undan dina förehavanden, göm dig ett ögonblick undan tumultet av dina tankar, kasta ifrån dig bekymren som tynger, vänta en stund med de tusen besvärande distraktionerna, öppna dig litet för Gud, vila litet i honom.

Gå in i ditt sinnes kammare. Stäng ute allt utom Gud och det som hjälper dig att söka honom. Stäng dörren bakom dig och sök honom. Säg nu, av hela ditt hjärta, säg nu till Gud: Jag söker ditt ansikte. Ja, ditt ansikte Herre söker jag."

----------------------------------------------------------------------------------

Vad hjälper dig att söka Herrens ansikte? Vilka medel begagnar sig Herren av för att hjälpa dig att finna Honom? Sök i ditt hjärta och se...

I mitt fall är det flera saker och företeelser: mässan och de övriga sakramenten, Bibeln, tidegärden, rosenkransen och diverse andra devotionalier: fromma bilder, krucifix, vigvatten, skapular, mm.

Men det som mest hjälper mig att söka Herrens ansikte är helgonen. När jag läser om helgonens liv och deras egna skrifter, ökar min iver att söka Herrens ansikte. De böner och andakter de använt hjälper mig att öppna mig mer för Gud. Deras brinnande kärlek upptänder min lilla ljumma kärlek och får den att brinna mer. Deras bön för mig är ett stöd. Deras exempel visar mig att jag inte är ensam i min vandring för att söka Guds ansikte. Deras vänskap gör mig trygg. De visar mig att det är möjligt att leva ett kristet liv, trots svårigheter och synd. Deras föredöme ger mig hopp, att jag, trots alla mina synder, kan nå målet som är Gud, bara Gud...

Vad hjälper dig att söka Guds ansikte?

tisdag 30 november 2010

Psalm 505 i Cecilia, del 1

Nu må varje dödlig tystna
och med helig fruktan stå.
Låt var jordisk tanke fara:
Herren Kristus själv vill gå
än en gång att oss välsigna
och sin rätta hyllning få.

NU må varje dödlig tystna: NU är frälsningens dag, NU är tiden inne. NU ger Herren dig sin kärlek, NU vill Han ha ditt gensvar. NU, inte i kväll, inte nästa vecka eller nästa år. NU. I detta ögonblick. Vad väntar du på? Han väntar och längtar efter dig NU...

Nu må varje DÖDLIG tystna: Vem är du? Vilken plats har du i tillvaron? Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Döden kommer, oundvikligen. Hur vill du ta emot den? Som en fruktad fiende eller som en vän som för dig till din Herre? Minns vem du är: en skapad, dödlig varelse med en odödlig själ. Ett litet intet som är så högt älskad av sin Skapare att Skaparen blir människa för din skull, för att rädda dig från dig själv och din rädsla. Johannes Paulus II:s första ord som påve var: Non abbiate paura, var inte rädda. Om du inser sanningen om dig själv och sanningen om Gud har du, dödliga varelse, intet att frukta. Ödmjukhet.

Nu må varje dödlig TYSTNA: I tystnaden talar Herren. I den tysta själen får Herren fritt spelrum och kan leda dig till sitt Rike. I den tysta själen kan Herren rensa ut allt bråte som samlats, för att bereda plats åt Jesusbarnet att födas. Den tysta själen är som ett palats för Herren.

Och med HELIG FRUKTAN stå: Helig fruktan är inte detsamma som rädsla. Helig fruktan är respekt, är att ge Gud det Gud tillkommer. Gud är annorlunda än jordiska herrar som ibland tycks tro att respekt är rädsla. Nej, den fruktan Gud inger är frälsningsbringande, för den får oss att inse vem Han är och vilka vi är. Han är GUD, SKAPAREN AV HIMMEL OCH JORD, och vi är Hans skapelse. Vilken glädje, att få vara ett älskat intet i Skaparens ögon!

Låt var JORDISK TANKE fara: Vi bekymrar oss om så mycket, om små obetydliga saker. Om kläder, prylar, senaste mobilen, senaste platt-tv:n. Men inget av detta ger oss riktig gädje, inget av detta tar bort våra bekymmer, tvärtom. När vi tar bort blicken från det jordiska och riktar den mot Jesus, Trons upphovsman och fullkomnare, då blir vår tillvaro lättare, enklare, med färre bekymmer. Detta är en övning för varje dag, för vi är så uppslukade av det jordiska. Men vi kan inte ta med våra prylar in i evigheten....


HERREN KRISTUS SJÄLV vill gå än en gång att oss välsigna: Vem är Herre i ditt liv? Är det du? Är det dina prylar? Är det dina begär? Jesus Kristus är Herre. Han kommer en dag att komma åter. Det har Han lovat. Då ska alla knän böjas i Jesu Namn. Då ska alla falla ner och tillbe Honom. Då tar Han sitt herravälde över allt. Är det inte bra att redan nu börja öva på att böja knä inför Herren? Att erkänna Honom som Herre över ditt liv, redan nu...

Herren Kristus själv vill gå än en gång att oss VÄLSIGNA: Vi älskar Gud därför att Han först älskat oss, säger Skriften. Han önskar, älskar, söker och välsignar oss. Men vill vi ta emot Hans välsignelse? För den innebär förändringar i våra liv. Den innebär askes, en övning i att leva i Hans närvaro. Den innebär att vi måste inse att Han är centrum i universum, inte vi...

och sin RÄTTA HYLLNING få: Kristus är Herre och vi är skyldiga att hylla Honom. Hur hyllar vi Herren? Genom tillbedjan, genom mässan, genom bönen. Ja, allt detta, men även genom att tjäna Honom i andra människor. Han sa att allt vi gör för de minsta som är Hans bröder, gör vi för Honom. När du är god mot din nästa, tjänar du Kristus. För Kristus kan vi inte se (annat än i Brödet som finns i kyrkan) men våra medmänniskor kan vi se...

måndag 29 november 2010

Den gravida Maria

Jesu Fötter eller Hans Ansikte?

När du ser Jesus (på en bild eller i ditt inre), vad ser du? Ser du Hans fötter eller ser du in i Hans ögon?

När man har dåligt samvete för något törs man inte lyfta blicken. Den fastnar på Herrens fötter och man vågar inte mer än så. Samvetet anklagar mig och jag mår dåligt över min synd. När man bestämt sig för att gå till bikt och gör sin samvetsrannsakan är det som att lyfta blicken till Jesu Hjärta. Man ser kärleken men man ser också att Hans Heliga Hjärta är sårat. Man ser vad man gjort mot Honom.

När man sedan går till bikt är det som att lyfta blicken och se in i Jesu ögon. Där möter man Kärleken. Där ser man enbart förståelse och förlåtelse. Där ser man Sanningen, om Honom och om oss. Man ser att vi är önskade, älskade, sökta och efterlängtade av Gud. När man biktar sig tar man ansvar för sina brister, växer i förståelse och inser vem man är och vem Gud är. För när man ser in i Jesu ögon möter man kärlek, acceptans, godhet och ljus. Det egna hjärtat vidgas när det möter sådan kärlek.

Vad vill du se? Din synd och Jesu fötter? Eller Hans barmhärtiga kärlek och värmen i Hans ögon? Bikta dig i advent, så får du Hans kärlek i överflödande mått och kan fira jul genom att se in i Jesusbarnets ögon...

lördag 27 november 2010

1 söndagen i advent


Gott och välsignat nytt kyrkoår till er alla! Må Gud vara med er alla dagar på det nya året och må ni vara med Honom!

Därför är jag katolik (12)

Kyrkoåret är ett av skälen... Jag älskar det faktum att vi har ett kyrkoår. Man får följa det liturgiska årets växlingar med fasta och fest, allvar och glädje. Texter ur Bibeln och helgonens skrifter jag kanske inte skulle välja att läsa på eget bevåg läses i mässan och tidegärden, oberoende av hur jag känner mig den dagen. Bönen blir objektiv och lärorik. År efter år läses samma texter på samma dag, vilket gör att man borrar djupare i dem. För varje gång man läser texten upptäcker man något nytt, något man aldrig lagt märke till förut. Texten är densamma men jag är annorlunda, äldre, förhoppningsvis klokare, sedan jag läste texten förra gången.

I kyrkoåret firar vi Herrens högtider, jul och påsk och alla de andra festerna. Vi har två långa fasteperioder (advent och fastan före påsk) vilket är tider av stor nåd... Vi firar alla Mariafester och helgonfester. Dessa fester avbryter vardagen och förebådar den himmelska glädjen, för i himlen får vi se Herren ansikte mot ansikte och leva i gemenskap med helgonen. I kyrkoåret får vi glädjas med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter.

I dag är det nyårsafton, för i kväll börjar det nya kyrkoåret med första söndagen i advent. I de flesta svenska hem plockas adventsljusstakarna fram i dag. Hemmet pyntas och städas. Och det är viktigt och vackert så.

Men själen då? Är inte den viktigare? Den har vi i evighet... Advent är en förberedelsetid för att kunna fira en god jul. Vi städar, pyntar och förbereder våra hem, men själen, där vi tar emot den gode Guden som vill födas där, lämnar alltför många därhän... Du som är kristen, förbered din själ på att ta emot Jesusbarnet. Förbered dig genom bön, samvetsrannsakan och bikt. Städa själen och gör den julfin... så att Jesusbarnet inte finner ett smutsigt stall utan ett vackert palats!

torsdag 25 november 2010

Därför är jag katolik (11)

(Inspirerad av Johannas funderingar)

Katolska Kyrkan har funnits i snart 2000 år. Under alla dessa år har Kyrkans olika lemmar bett, studerat, funderat och mediterat över Uppenbarelsen, ledda av den Helige Ande. Koncilier och påvar har förklarat Tron, definierat den och gjort den känd över hela världen. Trons ljus har spridit sig men ändå förblivit detsamma. Innehållet har aldrig förändrats eller förvanskats.

I tro får jag i dag ta emot Kyrkans lära. Jag behöver inte tänka ut Tron själv, den ges till mig som en gåva. Samma tro som mina älskade helgonvänner har: Katarina av Siena, Teresa av Avila, lilla Thérèse, Bernhard av Clairvaux, Franciskus, padre Pio...

Samma tro som våra förfäder under medeltiden hade, samma tro som Apostlarna hade, som Irenaeus av Lyon och den helige Benedikt hade...

Det jag inte förstår med mitt förnuft kan jag lugnt ta emot ändå, i visshet om att Kyrkans helgon och herdar förstår detta. Jag tar emot det i tro och förtröstan.

Tiden förändrar inte Tron, tiden släcker inte Trons ljus...

onsdag 24 november 2010

Därför är jag katolik (10)










Sakramenten! Dopet, Eukaristin, konfirmationen, bikten, äktenskapet, prästvigningen och de sjukas smörjelse. Alla dessa livs-medel som Gud gett oss för att kunna leva ett kristet liv.

Därför är jag katolik (9)










Kloster och ordnar! Dessa heliga rum där bönen är själva livsluften...

söndag 21 november 2010

Därför är jag katolik...

(... en av orsakerna...)

Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden, så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop, genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek. (Ef 4:15-16).

Utan resten av kroppen och speciellt huvudet, Kristus, kan en enskild kroppsdel inte göra något...

Kristus Konungens Söndag

(Hymn i dagens laudes)

R. Christus vincit, Christus regnat, Christus, Christus imperat (upprepas efter varje vers)

Du konungarnas konung, vi lovsjunger Dig.
Du världsalltets konung, vi...
Du folkens konung, vi...
Du sanningens konung, vi... R.

Gud Faderns avbild, vi...
Skapelsens urbild, vi...
Du som råder över allting, vi...
Vår Herre och Mästare, vi... R.

Du som föddes av Maria, vi...
Du som gav Ditt liv på Korset, vi...
Du som på tredje dagen uppstod ur graven, vi...
Du som skall komma åter i härlighet, vi.... R.

Syndares Frälsare, vi...
Fattigas rikedom, vi...
Sargades läkedom, vi...
Du liv och hopp för alla människor, vi... R.

Du det levande Brödet, vi...
Du Frälsningens Vatten, vi...
Du Nådens Källa, vi...
Du som är densamme i går, i dag och i evighet, vi...

R Christus vincit, Christus regnat, Christus, Christus imperat

lördag 20 november 2010

Slut på kyrkoåret

I morgon är det kyrkoårets sista söndag. I Katolska Kyrkan heter den Kristus Konungens söndag. Vi firar att vid tidens slut kommer Kristus att få det herravälde Han redan nu har, fast då kommer det att inte längre vara dolt. Alla knän kommer att böjas för Kristus. Då kommer det inte att vara någon tvekan om vem Han är: Universums Herre, Gudars Gud och Konungarnas Konung.

Därför övar katoliker (och en del andra kristna) redan nu på att böja knä för Kristus och erkänna Hans herravälde.

Om man tittar ut över världen kan man ofta inte tro att den är god, att Gud skapat människan till sin avbild och att Kristus har besegrat djävulen. Det finns så mycket ondska...

Men om jag ser till mig själv. Hur mycket ondska finns inte i mig? Hur många synder begår inte jag varje dag? Hur skadad är inte min själ av synden? Fast jag kämpar varje dag, begår jag ändå synder.

Jag tror detta (och det gör broder Wilfrid Stinissen också. Läs vilken som helst av hans böcker!): synden kan bli till något positivt. Va, säger du?? Hur är det möjligt? Jo, det är möjligt om vi bekänner dem. Om vi böjer knä inför Gud i prästens gestalt och bekänner dem. Om vi ångrar och biktar får vi förlåtelse. Då kan Gud göra något vackert av synden. Genom ångrad, biktad och botad synd växer jag i självkännedom och helighet. Och änglarna i himmelen gläder sig över varje syndare som vänder tillbaka... Varje gång jag vänder tillbaka!

Varje gång jag bekänner en synd växer Kristi herravälde. Det vi ber om i Fader vår blir lite mer verklighet varje gång: tillkomme Ditt rike. Varje gång vi kämpar mot synden och frestelsen och vinner över den kommer Guds rike. Varje gång vi biktar en begången synd kommer Guds rike. Varje gång vi ger Kristus herravälde i våra liv kommer Guds rike. Lite i taget, med vår medverkan, för Gud vill inte ha passiva marionetter. Han vill ha medarbetare, partners. Han vill låta oss hjälpa Honom frälsa oss från oss själva.

Han väntar på oss, att vi ska svara och hjälpa Honom att bygga riket...

fredag 19 november 2010

Trons ögon

Det är få förunnat att se Kristus i detta livet. Med Trons ögon kan vi se Honom i Eukaristin, i Brödet och Vinet. Det gör varje katolik och ortodox och även en del protestanter/frikyrkliga. Men hur kan vi tjäna någon vi inte ser?

Varje människa bär i sig något helt och rent. Hur syndig hon än är, finns det något i djupet av hennes innersta som är oförstört. Där strålar Kristus fram. Trons ögon, dessa sanna ögon, ser detta. Kristus i den andre kan vara dold under en massa bråte, kan vara svår att urskilja, men Tron lär oss att Han finns där. Då kan vi tjäna Kristus i våra bröder och systrar, i alla medmänniskor vi möter varje dag. Jesus säger: "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).

Ibland är det svårt att se det goda och vackra i en människa. Vi fastnar så lätt i ytan och ser bara det som syns för de fysiska ögonen. Men när vi ser med Trons ögon ser vi det vackra i alla. Vi ser också synden, det är sant, men vi ser tvärsigenom det till det oförstörda, det hela, det Kristuslika. Vi ser Guds skapelse som den var tänkt, som en monstrans som visar Kristus. Vi är tänkta att vara monstranser för varandra.

torsdag 18 november 2010

Boktips inför advent

I svenska skolböcker i historia brukar stå att Bernhard av Clairvaux predikade korståg. Det gjorde han, för han var ett barn av sin tid. Men han var mer än så: han skickade de första cisterciensmunkarna till Sverige, han var en mystiker av rang och en framstående predikant.

Catholica förlag har givit ut hans Adventspredikningar. Sju predikningar finns i denna lilla bok som kostar hart när ingenting (54 kr). Dessa predikningar från 1100-talet håller än i dag och kan hjälpa oss att förbereda oss för för att fira julen och Inkarnationen. Bernhard lär oss att Jesus ska födas även i våra själar och i våra liv. Jesu födelse ägde rum i tiden för 2000 år sedan, men Han längtar efter att födas i oss och att låta oss få del av Sitt eget liv.

Bernhard av Clairvaux inspirerar till att fira en ordentlig advent och en riktigt god jul, en jul med Jesus i centrum, så som det bör vara.

onsdag 17 november 2010

Tidskriften Karmel

Ända sedan jag blev katolik har jag prenumererat på tidskriften Karmel. 4 gånger om året kommer denna lilla (i format) men stora (i innehåll) tidskrift i min brevlåda. Även under mina år borta från Kyrkan fortsatte jag att prenumerera och läsa.. (Jag kunde inte låta bli då heller...)

Karmel ges ut av karmelitorden i Sverige. Det är en tidskrift med artiklar och predikningar, oftast av karmeliter, men även andra. I senaste numret finns t.ex. en artikel av en dominikan.

För den som vill fördjupa sin tro är Karmel ovärderlig.

Ett helt års prenumeration kostar ofattbart lite! Mer info finns här på karmeliternas hemsida.

Om du prenumererar och läser kommer du inte att ångra dig... Ditt andliga liv kommer att ta ett stort kliv framåt och din överlåtelse och kärlek till Gud, Kyrkan och helgonen kommer att växa och fördjupas.

En irländsk välsignelse

Djup frid önskar jag dig
Den böljande vindens djupa frid till dig
Den varma jordens djupa frid till dig
Det djupa havets djupa frid till dig
Nattens djupa frid till dig

Må måne och stjärnor låta sitt ljus flöda över dig
Gud, den Allsmäktiges djupa frid till dig
Den djupa friden från Kristus, Världens Ljus till dig
Kristi djupa frid till dig

Må Kristus ge dig nu och för alltid
Sin frid i din själ
Sin närvaro i ditt hjärta
Sin kraft i ditt liv

(ur Karmel, katolsk andlig tidskrift, nr 4, 2010.)

tisdag 16 november 2010

Vad är kyrkolokalen till för?

Som läsare av bloggen kanske vet är jag en stor vän av kyrkkaffe, som jag brukar kalla det åttonde sakramentet (med glimten i ögat, ska dock påpekas). Kyrkkaffe är viktigt för den sociala gemenskapen i församlingen. Efter mässan går vi ut i församlingssalen och dricker kaffe och äter goda bakverk och umgås en stund under otvungna former.

En sak som jag reagerat på, och som också Katolsk Observatör reagerar på, är den nya seden att dricka kyrkkaffe inne i själva kyrkolokalen. Jag har sett det både i svenska kyrkan här i Köping och i Västerås domkyrka.

Jag tycker inte om denna sed. Varför inte, när jag nu säger att kyrkkaffe är så viktigt?

Kyrkan är ett gudstjänstrum. Det är till för bön och mässa. Inte för fika, inte för utställningar, inte för konserter... Där ska Gud tillbes, Sakrament förmedlas och frid råda. Det är ett heligt rum, välsignat, invigt, avskiljt. Inte ett fik, inte en utställningshall eller konsertlokal. Guds hus.

Av samma skäl tycker jag heller inte man ska ha skolavslutningar i kyrkan. En skolavslutning är inte en gudstjänst (även om prästen här i Köping faktiskt kan prata om Jesusbarnet under skolavslutningen).

Ha respekt för det heliga rummet! Låt kyrkan vara kyrka...

torsdag 11 november 2010

St Martin av Tours, be för oss



I dag firar Kyrkan st Martin av Tours, det första helgonet som inte var martyr. Han dog år 397. Här finns en artikel på svenska om honom.

Klargörande om avlat

Hittade en gammal men mycket bra artikel om avlat av Anders Piltz. Om man tar sig tid och läser den förstår man avlaten bättre, vad det är och vad den används till.

Avlat får man genom att bikta sig, gå i mässan och ta emot kommunionen samt be för påvens intentioner. Ibland är avlaten knuten till en viss festdag, plats eller kyrka, ibland kan man få den var som helst. Man kan få avlat för sig själv, någon annan eller för de avlidna.

Avlat kan inte köpas...

onsdag 10 november 2010

Bibliskt och underbart om vår himmelska moder

Debatt och diskussion

Mot min vilja, och trots att jag bestämt mig för att inte diskutera på nätet, hamnar jag i alla möjliga diskussioner på bloggar och Facebook. Mitt hetsiga temperament gör att jag hamnar där när jag läser lögner och missförstånd om Kyrkan och Kyrkans tro. Jag fattar än en gång beslutet att, med Guds hjälp, låta bli att hamna i diskussioner.

Beslutet jag fattar är att, innan jag kommenterar något, be ett Hell dig, Maria och en bön om vishet till den helige Ande.

Jag vill också be om förbön så att jag får kraft att genomföra mitt beslut.

tisdag 9 november 2010

Caritas et amor

Var ledare på konfirmandläger i helgen. Dessa 15-åringar, Gud välsigne dem, är underbara, härliga, fantastiska med sina spontana frågor och kommentarer!

Under lägret sjöng vi många fina sånger med underbara texter. Bl.a. denna:

Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (På svenska: Där kärlek och barmhärtighet råder, där är Gud).

Det finns så mycket hat bland människor. Även bland människor som kallar sig kristna. Den ene hatar den andras åsikter, utseende, traditioner och anklagar sin broder för heresi och för att inte vara en riktig kristen.

Men är det vi som är domare? Är det vår sak att döma? Nej! Domen tillhör Herren, som bara väntar på ett litet tecken på ånger så att Han kan frikänna...

Hur tror du Herren reagerar när någon syndar? Säger Han: "Haha, nu fick jag dig! Nu får jag straffa dig"?

Nej, Han säger: "Mitt lilla barn, har du gjort dig illa igen? Kom, visa mig ditt sår, så att jag kan läka det. Kom till mig, mitt barn, in i min famn. Vila vid mitt heliga Hjärta tills såret är läkt".

Sådan är vår Gud. Vi är skapade till Hans avbild. Vi borde också vara barmhärtiga och kärleksfulla.

Herre, min Gud, rädda mig från mig själv. Gör mig alltmer lik Dig. Maria, min Moder, lär mig att efterlikna din Son. Låt mig bringa kärlek, försoning och barmhärtighet. Låt mig vara en kanal för Guds kärlek.

torsdag 4 november 2010

Varför har Gud skapat oss?

Ur Johannes av Korsets Romanser om evangelietexten In principio erat Verbum, om den Allreheligaste Treenigheten, del III Om skapelsen:

En brud, som skall älska dig,
skulle jag vilja ge dig, min Son,
och för din skull skall hon förtjäna
att ta del i vår gemenskap
och att äta bröd vid ett bord,
samma bröd som jag också äter,
för att hon må äga de skatter
som jag äger i en sådan Son,
och med dig må glädjas
åt din nåd och all din rikedom.

Mycket tacksam är jag, Fader,
Sonen svarar då honom:
Åt den brud som du vill ge mig,
skall jag ge min härlighet
för att hon i den må se
all min Faders ära,
och hur jag har mottagit
mitt vara av hans vara.
I mina armar jag låter henne vila,
och förtäras skall hon i din kärlek,
och i evig njutning
skall hon prisa din godhet.

Ljus i mörkret


Mörkret sänker sig över Sverige. Solen är långt borta och dagarna blir kortare. Nu mer än någonsin behöver vi ljuset.

Vi som kristna vet Vem som är Ljuset... Vem som kom till världens mörker och gav det ljus...

Kristus är Världens Ljus och vi som kristna är kallade att låta vårt ljus tändas på Kristi stora ljus, som dopljuset tänds på påskljuset vid dopet. Vi är kallade att ge vidare ljuset, som det ena ljusets tänds av det andra under påsknatten så att till sist hela kyrkan flödar av ljus.

Hur ger vi ljuset vidare? Genom små enkla ting: ett leende mot någon som vi möter, att hålla upp dörren åt någon, att säga tröstande ord till den som sörjer, att berätta om vår tro för den som vill höra, att be för den som inte vill höra... Goda gärningar sprider ljuset vidare och genom dessa enkla små handlingar gläder vi vår Herre och vår nästa.