onsdag 30 september 2009

Existerar vi eller lever vi?

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet", har någon klok person sagt. (Vem?) Vi blir så intrasslade i problem och svårigheter ibland att vi glömmer bort att leva. Vi existerar dag efter dag men vi är bara halvt närvarande, nedtryckta som vi är av problem: med relationer, med pengar, med jobb, studier eller arbetslöshet osv. Den ena dagen efter den andra blir likadan: vi stressar till jobbet, vi stressar på jobbet, vi stressar när vi hämtar barn från dagis eller skola, när vi handlar mat, när vi lagar och äter den, bara för att sedan sjunka ner i soffan och slötitta på Hollywoodfruar eller något annat meningslöst på tv. Till slut mår vi så dåligt att vi hamnar i depression eller går i väggen. Är detta att leva?

Nej! Det är inte detta som Gud skapat oss för. Jesus kom för att ge oss liv, liv i överflöd. Stanna, sakta farten, LEV. Har då detta stressade halvliv varit förgäves och meningslöst? Nej, Thomas Merton skriver:

"The solution of the problem of life is life itself. Life is not attained by reasoning and analysis, but first of all by living. For until we have begun to live our prudence has no material to work on. And until we have begun to fail we have no way of working out our success." (Thoughts in Solitude)

Först när vi lärt oss något om livet, om oss själva och våra behov, kan vi leva hela liv, liv såsom Gud vill att de ska vara: goda, lyckliga, fyllda av värme, kärlek och sunda relationer. Genom svårigheterna vi möter, problemen vi tar oss igenom, lär vi känna oss själva och våra egna gränser och möjligheter.

Det här låter ju bra, man ska känna sig själv. Men alla som försökt ändra sina liv vet hur svårt det kan vara. Rädsla, låg självkänsla, inrutade vanor osv vill hindra oss från att gå vidare. Men vi måste gå vidare, annars dör vi själsligen. Förändring är av godo. Gud, vår Fader, som alltid är på vår sida vad vi än har gjort, väntar på oss. Han vill ta våra liv med dess onda och goda sidor och förvandla dem till hela liv, helgonliv. Han vill bearbeta oss som krukmakaren bearbetar leran. Om vi bara inte gjorde så mycket motsånd! Om vi bekänner våra synder och inser vårt totala beroende av Hans godhet kan Han göra under med oss. Om vi låter Honom leva i oss blir våra liv hela, helade av Hans Nåd.

Påven och Jesusbarnet av Prag

Vår helige Fader har krönt statyn av Jesusbarnet av Prag i karmeliternas kyrka. Här finns (på engelska) den vackra bön han bad där .

tisdag 29 september 2009

Undrar just...

om jag inte i fortsättningen ska skriva i slutet av varje inlägg att jag inte publicerar otrevliga eller anonyma kommentarer? Fick nyss en kommentar som på intet vis var otrevlig men kommentatorn hade inte skrivit under med namn, alltså blev den avvisad. Stå för det du skriver! Tala om vem du är!

Jesusbarnets välsignelse


Så här ser Jesusbarnet på dig och vill välsigna dig. Vill du ta emot Hans välsignelse?

Klok man, den där Birger Schlaug...

Läs mer här: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Filmtips

Vill tipsa om en film som enligt vissa är världens bästa. Jag tycker nog den definitivt hör till de bästa: Nyckeln till frihet. Den har inget med Kyrkan att göra men allt behöver väl inte ha det...
Läs om den här:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article5863268.ab

söndag 27 september 2009

Grattis

Lachen och Patrik Lindenfors, ni vann! Skicka ett mail med era adresser till teija.heljeberg@gmail.com så skickar jag medaljongerna.

Otrevliga kommentarer

Har fått en massa otrevliga kommentarer på sistone och min vana trogen tar jag hellre bort inlägg än medverkar till att sprida sådant.

Det är uppenbart att kärlek till Kyrkan och trohet mot påven väcker mycket motvilja därute. Tänkte tanken att lägga ner bloggen, men nej, jag fortsätter. Jag vill sprida min Herres budskap till dem som vill lyssna. De som inte vill lyssna slipper, för det är deras rätt. Ingen tvingas att läsa min blogg. Det är alldeles frivilligt...

onsdag 23 september 2009

Min syster är i England

Min syster, läromästarinna och förebild lilla Thérèses reliker har anlänt till England för att vördas av de troende, skriver Vatikanradion. O, om jag kunde åka dit!

Utlottning!

Dagens helgon till ära lottar jag ut två medaljonger med Padre Pio. Om du vill delta i utlottningen, skriv en kommentar här nedan. På söndag kväll drar jag vinnarna. Välkommen att vara med!

Padre Pio, bed för oss!

I dag firar Kyrkan Padre Pio. Om honom berättas att han kunde veta vad hans biktbarn inte berättade i bikten, han sågs på två platser samtidigt, han bar Kristi sår på sin kropp osv, osv. Om dessa fenomen vet jag ingenting och har egentligen ingen åsikt om, för de är så långt från min väg som bara är möjligt. Jag vill leva av tro, i mörkret om Herren så vill (och det verkar Han vilja), men det är ett faktum att vår gode Herre leder andra på andra vägar, fyllda av mystiska nådegåvor. Lovad vare Han för det! Hans generositet och uppfinningsrikedom är så stor och fantastisk!

Padre Pio, bed för oss i dag och alla dagar. Var med oss och led oss på Herrens vägar. Var våra själars herde, som du var det för tusentals under dina år som präst.

tisdag 22 september 2009

Ge oss Sverige tillbaka

Ge mig mer mångfald, ge mig mer av olika slags människor, ge mig fler nya infallsvinklar och sätt att leva och tänka! Berika mitt liv, mitt tankesätt, min kultur! Mångfald: JA, enfald: nej!

Uppdatering: eftersom jag inte vill ha debatt om invandring här på min blogg väljer jag att inte publicera en enda kommentar, positiv eller negativ, på det här inlägget. Min blogg, mitt beslut.

fredag 18 september 2009

Viva Chile!

I dag är det Chiles nationaldag och det ska jag fira i kväll med mina chilenska vänner genom att äta empanadas (jättegoda piroger) och dansa lite (eller rättare sagt mycket...). Chilensk cueca kan jag inte men det blir säkert cumbia också...

Viva Chile!

tisdag 15 september 2009

Jungfru Marie Smärtor

När du stod under Korset, Guds Moder, genomborrades ditt Obefläckade Hjärta av smärtans svärd. När jag lider, Moder, vet du vad jag går igenom. Du som alltid står vid min sida som du stod vid din Sons sida, be för mig att smärtan och lidandet inte blir mig övermäktiga. Hjälp mig att härda ut när orättvisa drabbar mig. O du min Moder, lämna mig aldrig...

lördag 12 september 2009

Ta emot Kommunionen i munnen eller handen?

På sistone har jag läst en del (bl.a. detta som jag läste nyss) om hur man bäst bör ta emot Kommunionen: i munnen eller i handen. Jag fick lära mig (eller praxis var) i Sta Eugenia när jag konverterade att ta emot Kommunionen i handen, så det gjorde jag. Men nu har jag tänkt om. Jag tar emot den i munnen efter att ha gjort korstecknet. Det känns mer respektfullt. Helst skulle jag vilja ta emot Kommunionen på knä, som jag har sett en del göra, för att tillbe min Herre.

Vad tänker ni därute? Hur bör man göra?

Litania till Jungfru Marias Heliga Namn

I dag firar Kyrkan Jungfru Marias Heliga Namn. Hennes ljuva namn bör vi åkalla ofta, för hon är vår Moder, Drottning och Beskyddare och den som visar oss vägen till Kristus, hennes Son.

"O name of Mary! Joy in the heart, honey in the mouth, melody to the ear of Her devout clients!" (St Antonius av Padua)


Här finns en litania till hennes Heliga Namn på engelska.

fredag 11 september 2009

Fasta för biskop Anders

Vår biskop firar tre jubiléer som jag tidigare skrivit om men vill inte firas men däremot ber han om förbön. Varför inte gå ett steg längre och fasta för biskopen?

Den 14 september, nu på måndag, firar Katolska Kyrkan det Heliga Korsets Upphöjelse. Jag föreslår den dagen till att fasta för vår biskop. Välj själv det sätt på vilket du fastar. Det är en sak mellan dig och din Herre hur du gör. Om du har möjlighet att gå i mässan, offra då din kommunion för biskop Anders.

Sprid detta bland dina katolska vänner (och andra människor av god vilja) för att så många som möjligt ska kunna delta i denna dag av bön och fasta för biskopen! Visa att det är fler som stöder biskopen än som stöder Katolsk Vision!

torsdag 10 september 2009

Dörrbönen

Ur Marie Obefläckade Hjärtas kärleksflamma, bönbok utgiven av Ave Maria Publikationer:

"Efter P. Rafael Zarzycki OFMConv. Hur många gånger låser vi inte upp och öppnar dörrar under dagens lopp. Naturligtvis gör vi detta helt automatiskt utan att tänka. Denna vanliga handling kan bli ett utomordentligt tillfälle att be till Herren för själarna i Skärselden. Vad vi ber om i varje bön för själarna är ju att de Himmelska Portarna ska öppnas för dem.

Be gärna följande bön, eller med egna ord, varje gång du öppnar en dörr:"

Barmhärtige Jesus, för Ditt Heliga Lidandes och Blods skull,
öppna nu Himlens Portar för många själar i Skärselden. Amen.

onsdag 9 september 2009

Ett önskeinlägg till..

Johanna G önskade ytterligare en sak: "Kan du inte skriva ett inlägg om rosenkransen? Inte det "mekaniska", dvs hur många av vilken bön osv, utan mer om den meditativa biten. Hur man hittar in i den. T.ex. utifrån vinkeln om hur du kom i kontakt med den och om du hade några svårigheter med den innan du "förstod dig på" den?"

Det skriver jag gärna om för jag älskar rosenkransen.

Jag köpte min första rosenkrans när jag var 15, alltså flera år innan jag blev katolik och bad den ibland som en rent muntlig bön, alltså jag upprepade bönerna utan att meditera över mysterierna, de olika händelserna i Herrens och Marias liv. När jag kom till sta Eugenia och påbörjade undervisningen för att konvertera upptäckte jag meditationen. I början var det svårt, för jag hade inte tillräckligt med kunskap om de bibliska texterna och Kyrkans lära men jag använde mig av Oremus och Bibeln för att komma till rätta med det. Det är det vanliga med mig: min väg till fördjupning i tron går ofta genom böcker...

Allteftersom jag bad rosenkransen med Oremus i handen lärde jag mig i vilken ordning de olika mysterierna kom och hur de hörde samman med mitt liv. T.ex. Bebådelsen: Marias ja till Gud, mitt ja till Gud, hennes besök hos Elisabeth: min relation till andra människor osv. Rosenkransen mekaniska sida, eller vad man nu ska kalla den, ger en god grund för meditationen. När man upprepar dessa kända ord går pulsen ner och man blir lugn och så att säga omsluten av böneorden. Det händer ibland fortfarande att jag ber den enbart muntligt, när jag känner mig trött eller ledsen och helt enkelt önskar att bara vara med min mamma... Vi måste inte prestera i bönen, för bön är att vara med vår bäste Vän (och Hans Mamma, för där Han är finns Hon).

Eftersom rosenkransen är en bön grundad i Skriften ger den ständig näring till vårt andliga liv. Man kan be rosenkransen varje dag hela sitt liv och ändå alltid hitta nya infallsvinklar, ny inspiration till vårt liv med Jesus. Bibeltextens rikedom ger oss det. Visst kan man meditera över texterna utan att be rosenkransen men att upprepa bönerna och flytta kulorna mellan fingrarna ger en god hjälp för koncentrationen. Åtminstone för min del tycker jag att rosenkransen gör min bön mindre självcentrerad.

Jag bär alltid med mig en rosenkrans, i fickan eller i väskan, för dess fysiska närvaro påminner mig att be. Krucifixet påminner mig om Kristi lidande, medaljongen med Maria eller något helgon påminner mig om Kyrkan och helgonen. I sig själv, utan ord, är den en uppmaning till bön och tro och även en påminnelse om att Maria, min mor, beskyddar mig och vägleder mig. Jag känner det fysiskt när jag stoppar handen i fickan och rör vid rosenkransen.

Grattis till vår biskop!

Vår käre biskop Anders firar tre jubiléer just nu men vill inte bli firad. Däremot önskar han förböner. Därför vill jag upmuntra alla trogna katoliker och alla människor av god vilja att dagligen be för vår biskop. Eller varför inte rent av fasta för vår biskop...?

Önskeinlägg

Johanna G skrev: "Berätta om en humoristiskt situation eller en positiv överaskning som du varit med om i kyrkan. Gärna på senare tid. Behöver självklart inte vara något "storslaget", utan alldeles vanlig vardagshumor är mer än tillräcklig. :)"

Här är min lilla historia. Den hände inte helt nyligen men den är härlig och sann.

En liten pojke, 3-4 år, går fram till prästen vid kommunionen. När han fått välsignelsen säger han högt och ljudligt: "Tack, fader!" Alla ler, även prästen. När han går från altaret vänder han sig om, säger "Hej då, fader!" och går och sätter sig på sin plats. Prästen svarar. Alla i kyrkan ler ännu mer och prästen likaså. Den söndagen gick vi hem med värme i hjärtat.

tisdag 8 september 2009

Grattis på födelsedagen, Guds Moder!

I dag firar Kyrkan Jungfru Marias födelsedag och det är tillika min församlings patronatsfest.

Hur kan jag beskriva vad Maria betyder för mig? Hon är min Moder och Moder till min Herre. Hon är min förebild i tro och lydnad, hon är min vägledare och min drottning. Hon är den som förmedlar all Nåd till mig. Detta är inte en dogm (än) men jag vet att det är så. Allt gott kommer till mig genom henne och genom henne finner jag Jesus. Hon är genomskinlig och lysande. Hon är den som leder mig och inspirerar mig och under dessa långa månader när Jesus kändes så avlägsen fanns hon kvar och höll mig kvar i Kyrkan och gav mig kraften att härda ut. O du min Härskarinna, jag ger dig i dag mitt liv. Gör något gott av det, till din Sons ära.

1-årsjubileum

I morgon är det 1 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Hur ska man då fira det? Jag har sett andra bloggare erbjuda sina läsare möjlighet att önska inlägg och det tycker jag är en kul grej. Så , varsågod, om du vill att jag ska skriva om något ska jag försöka göra det. Men snälla, be mig inte skriva om det positiva med Katolsk Vision eller andra kyrkokritiker, för det gör jag bara inte. Jag vägrar att skriva något mot min Kyrkas tro. Och som ni kanske vet vid det här laget är jag heller ingen debattör, utan vill i all stillhet hålla fram min Kyrkas lära som ett medel för frälsning för världen. Jag vill hellre skapa en atmosfär för bön än ett debattforum.

måndag 7 september 2009

Facebook

Den senaste tiden har jag fått en hel del inbjudningar från folk som har Facebook. Ska registrera mig för jag tycker det verkar kul. Återkommer när det är gjort.

söndag 6 september 2009

Vadstena



Var i Vadstena i går men träffade inte en enda bloggare, tyvärr. Efter mässan och besöket på det katolska torget var både barnen och jag hungriga och gick till en pizzeria i stället för att leta bloggare. Ska försöka ta mig till Stockholm eller Uppsala snart för att träffa er...

Men vilken fin dag det var i Vadstena i går! Både grabbarna och jag är helnöjda. När vi kom fram till borgården såg jag en hel radda präster som tog emot bikt så jag ställde mig i kön. Första gången jag biktat utomhus och stående! Biskopen hade beslutat om partiell avlat med de vanliga villkoren. Avlaten är nog det mest missförstådda i den katolska tron men jag har lärt mig att det inte är någon idé att försöka förklara för folk är så inkörda i det tröttsamma pratet om medeltida missbruk. Den som vill kan läsa på länken ovan.

Mässan var jättefin och kören sjöng så vackert. Heder åt dem! Och vilken biskop vi har! Han är Guds gåva till vårt stift. Vi fick ingen sittplats men det gick bra ändå. Att knäböja på grus är dock ingen höjdare...

På det katolska torget fanns franciskanerna från Jönköping och de delade ut gratis bönböcker. Underbara böcker, bland annat Den heliga manteln, en bönbok till st Josef. Den kommer att bli min ständiga följeslagare. Jag har hela mitt katolska liv älskat och vördat st Josef, så den boken är jag extra glad för. Franciskanerna sålde också olika typer av rosenkransar. Jag köpte två: Jesu heliga Anletes lilla krona och det Allraheligaste Sakramentets lilla krona.

Efter lunchen gick vi till Blåkyrkan där vi tillbringade en stund i bön vid Birgittas reliker. För lite drygt 14 år sedan var jag där och bad Birgitta ge mig ett barn för vi hade försökt förgäves i två år. Min äldste är resultatet av det, så nu fick jag tillsammans med honom tacka den heliga Birgitta!

Under Sakramentsprocessionen från Birgittasystrarnas kloster fungerade inte högtalarna så vi som gick långt bak hörde inte sången och under början av andakten i Blåkyrkan hörde vi inget heller men sedan kom ljudet tillbaka och dagen avslutades högtidligt med Sakramental välsignelse.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi är mycket nöjda med dagen och åker nästa gång också! Det känns som en nytändning i mitt andliga liv som varit i torka ändå sedan stilla veckan. Jesu närvaro börjar kännas igen! Halleluja!
Uppdatering: Dagen skriver om vallfärden här.

fredag 4 september 2009

USA:s nunnor ska granskas

Vad bra att USA:s nunnor ska granskas! De har ju lovat Kyrkan lydnad så det är bra för dem att Kyrkan granskar om de håller sina löften. Klosterlöften är allvarliga saker, inget man ska ta lätt på. Om en nunna inte vill lyda, kan hon alltid lämna klostret. Då är hon fri att göra vad hon vill.

torsdag 3 september 2009

Ge som gåva vad ni har fått som gåva

Så heter det fina häftet om Kyrkans riktlinjer för katekesen i Stockholms stift som jag fick av syster S i går. Jag har läst lite i det och det slår mig att trosundervisningen (katekesen) i våra församlingar är så viktig. Den har som syfte att den som tar emot undervisningen ska få en levande relation till Kristus och Kyrkan. Jag bävar lite inför en sådan uppgift. Det är samtidigt så otroligt roligt att vara kateket! De barn jag undervisar går i femte och sjätte klass och de är helt underbara! De ger mig mer än jag någonsin kan ge dem.

I häftet står följande (s. 22):

"Hur kan vi veta vad vi ska undervisa om i katekesen? Hur kan vi få en säker kunskap om trons innehåll? Den heliga Traditionen och den heliga Skrift bildar tillsammans den heliga skatt som har anförtrotts åt Kyrkan, Guds Ord. Källan till katekesens innehåll är Guds eget Ord. Guds Ord är ett, uttalat som Sonen, före all tid, in i tiden i vår värld och utanför tiden i alla evigheter. Ekot av detta enda Ord tonar genom Skriften och Traditionen. Tillsammans utgör de källorna för all katekes. Skriften och Traditionen uttrycker genom mänskliga författare och uttolkare den gudomliga sanningen, Guds Ord. Som Sonen lades i mänskliga händer har Gud anförtrott sitt Ord åt oss människor."

Och vidare (s 23):

"-Guds Ord begrundas och förstås djupare med hjälp av hela Guds folks trosmedvetenhet (sensum fidei), vilket vägleds av läroämbetet.

-Guds Ord firas i Kyrkans liturgi, som är en ständig utläggning och förkunnelse av Ordet.

-Guds Ord lyser fram genom Kyrkans tvåtusenåriga historia och alldeles särskilt i helgonens liv.

-Guds Ord studeras och utforskas av teologerna, som så vidgar och fördjupar vår tro.

-Guds Ord blir synligt genom alla goda strävanden i samhället.

Alla dessa punkter är källor till katekesens innehåll. De tre primära källorna är den heliga skrift, traditionen och läroämbetet. I den heliga skrift talar Gud själv till oss genom den helige Andes förmedling. I den heliga traditionen tar vi emot apostlarnas undervisning, som på ett autentiskt sätt förvaltas av Kyrkans läroämbete. Skriften, traditionen och läroämbetet talar med en röst, var och en på sitt eget språk, och de är alla tre på sitt speciella sätt de primära källorna för det vi ska förmedla i katekesen."

I häftet finns mycket mer matnyttigt att hämta och jag kommer säkert att återkomma till det fler gånger. Det finns något jag efterlyst länge: en läroplan för vad man ska fokusera på i undervisningen. För 'mina' barn är det bland annat följande (s 58):

"-De unga skall få en fördjupad kunskap om frälsningshistorien och Jesu liv och den egna relationen till Krisus ska stärkas.

-De unga skall bli alltmer förtrogna med mässan och Kyrkans liv.

-De ungas samveten skall utvecklas och de skall vänja sig att regelbundet ta emot försoningens sakrament."

I går var det första träffen med barnen och ungdomarna och nu väntar 7 tillfällen till innan jul. Jag ser fram emot dessa onsdageftermiddagar med katekes och mässa.

tisdag 1 september 2009

Dilemma

Jag har hamnat i ett litet dilemma. Jag brukar inte publicera anonyma kommentarer, dvs från personer som inte skriver namn eller alias. Den aktuella kommentaren är helt ok, men som sagt, personen har inte talat om vem han/hon är. Det stör mig att man inte talar om vem man är. Så jag väljer att avsluta diskussionen och ta bort inlägget. Kalla mig gärna småaktig eller något annat men det är min blogg... som jag för övrigt har funderat på att avsluta. Någon som vill att jag ska fortsätta?