fredag 11 maj 2018

Pingstnovenan

I dag börjar pingstnovenan! Info och novenabön finns här.

måndag 19 mars 2018

tisdag 13 mars 2018

Om st Josef

I st Josefs verkstad (Ur När Kristus går förbi av helige Josémaria Escrivá):

"Hela Kyrkan erkänner den helige Josef som sin försvarare och skyddspatron. Under århundradena har man talat om honom och understrukit olika aspekter av hans liv, under vilket han var ständigt trogen den uppgift som Gud hade anförtrott honom. Därför tycker jag sedan många år om att åkalla honom tillgivet som vår fader och herre. 

Den helige Josef är verkligen fader och herre, som beskyddar och följer dem som vördar honom under deras jordiska vandring, på samma sätt som han beskyddade och följde Jesus under dennes uppväxttid. Genom att umgås med honom upptäcker man att den helige patriarken dessutom är en läromästare för det inre livet: för han lär oss att känna Jesus, att leva tillsammans med honom, att inse att vi är en del av Guds familj. Den helige Josef undervisar oss genom att framstå som det han var: en vanlig man, en familjefar, en arbetare som tjänade sitt levebröd med sina händers verk. Och detta faktum har för oss även en innebörd som är skäl till eftertanke och glädje."

fredag 19 januari 2018

Fråga dig själv.....

Vad fyller du din tid med? Ger det dig en djup, äkta tillfredsställelse?

söndag 7 januari 2018

Andra läsningen ur Läsningsgudstjänsten för Herrens dop

Ur Magister Mathias bok Vägen till Jerusalem:

"Moder Kyrkan bistår oss vänligt och kärleksfullt i varje andligt behov genom sina sakrament, som hon har fått från ovan av Kristus. Hon föder oss i dopet, hon stärker sina barn med bekräftelsens sakrament, hon ger dem mat i den heliga eukaristin, hon försonar dem med Gud i boten, hon förökar dem i äktenskapet, hon viger dem i ämbetet, hon rustar dem för deras hädanfärd i den sista smörjelsen.

Genom vår köttsliga födelse kan vi aldrig bli värdiga det eviga livet. Den födelsen är fördärvad genom den första människans synd, och vi avlas i lystnad, föds i smuts, och knappt är vi födda förrän vi invecklar oss i verksynderna. Därför måste vi födas pä nytt, så att vi, som först blev födda för att vara kött, blir ande. Det som är fött av köttet, är kött, det som är fött av Anden, är ande. Den helige Ande som stiger ned över oss i dopets vatten renar oss från synderna. Som kroppen utvärtes tvättas ren från smuts, när vi föds orena och blodiga, så renar oss den helige Ande invärtes genom pånyttfödelsens vatten till själen från all syndernas smuts, och av djävulens barn gör han oss till Guds barn. Detta visades tydligt vid Kristi dop. Då öppnades himlarna över honom och den helige Ande steg ned i kroppslig gestalt som en duva över honom, och man hörde Faderns röst: Detta är min älskade Son, i vilken jag har behag. Det som kroppsligen skedde med Kristus i hans dop, det händer genom Kristi dop i oss på andligt sätt.

När vi föds är vi Guds vredes barn, den som vi dragit över oss genom vårt skadade ursprung. Då stängdes himlen för oss. Det orena köttet är inte värdigt himlen. Men när vi blir döpta i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, då öppnas för oss himlen genom Kristi dop, genom förtjänsten i Jesu Kristi lidande. När han hängde på korset, strömmade ur hans sida ut blod, som löser oss från slaveriet under djävulen, och vatten, som tvättar oss rena, så att vi blir värdiga det himmelska arvet, och den helige Ande kommer till oss som en duva och genomtränger våra hjärtan inifrån och gör oss till Guds sveklösa och godhjärtade söner.

Han vill ju inte ha söner som är svekfulla genom hjärtats och munnens bedrägerier eller grymma genom onda gärningar. De som obefläckat bevarar Kristi dop som de har mottagit i hans namn, dem erkänner Gud Fadern som sina älskade söner och bröder till hans ende Son Jesus Kristus. I dem har Gud sitt behag. Han har gjort dem värdiga att kallas Guds barn, de gör sin Faders gärningar, och genom ett heligt liv formar de sig efter sin förstfödde broder Jesus Kristus. Vad är det som syns i dem om inte Kristus? Alla ni som har döpts i Kristus, ni har också iklätt er Kristus, säger aposteln. Den som gör Kristi liv synligt genom ärbara ord och redbara gärningar som anstår en kristen, han har förvisso iklätt sig Kristus."

tisdag 14 november 2017

Göra bot

Dagens andra läsning i läsningsgudstjänsten är hämtad ur Andra Clemensbrevet:

"Låt oss göra bot medan vi är på jorden. Ty vi är lera i mästarens hand. Det är som när krukmakaren har gjort ett föremål och det har misslyckats eller gått sönder under hans händer, så formar han om det; men om han redan har satt in det i ugnen så kan han inte göra något mer åt det. På samma sätt må också vi, så länge som vi är i världen, göra bot av allt hjärta för det onda som vi gjort i vår kropp, så att vi kan räddas av Herren medan vi har tillfälle till bot. Ty sedan vi har gått ut ur världen kan vi inte längre där bekänna synden eller göra bot."

torsdag 2 november 2017

Alla själars dag

Det är Alla själars dag, en dag då vi ber särskilt för alla avlidna att de snart ska bli färdigrenade och kunna komma in i himlen för att se Gud ansikte mot ansikte. Enligt Bibeln (Upp 21:27) kan inget orent komma in i himlen och det står också att vi renar oss liksom Han är ren (1 Joh 3:3). Men det vet vi alla att många dör utan att vara helt renade och därför finns skärselden, reningen.

Paulus skriver till korintierna (1 Kor 3:10-15): "Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld."

Så länge vi lever i denna världen kan vi aktivt göra något för att rena oss själva (bön, fasta, goda gärningar) men efter döden är det andra som ber för oss. Kanske är det det Paulus menar när han säger att någon annan bygger vidare på den grund han själv lagt?

I andra brevet till Timotheos skriver Paulus om Onesiforos (2 Tim 1:16-18). Han skriver om Onesiforos i förfluten tid och ber för hans familj, så man förstår att han är avliden. I vers 18 står: "måtte Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen". Paulus, och därmed de första kristna, bad för de avlidna. Det är inte ett medeltida tillägg till den kristna tron. Den finns från början. Ja, den fanns hos judarna innan den fanns hos de kristna (2 Mack 12:38-45):

"Judas ledde sedan hären till staden Adullam, och eftersom den sjunde dagen gick in renade de sig på sedvanligt sätt och firade sabbaten där. Men följande dag, då det hade blivit hög tid att ta hand om de fallnas kroppar, gick Judas män ut för att göra detta och föra dem till vila hos deras släktingar i fädernas gravar.

Då fann de att varenda en av de döda under sina kläder hade kultföremål som tillhörde avgudarna i Jamnia, sådant som lagen förbjuder judarna att befatta sig med. Alla förstod att detta var anledningen till att de hade stupat, och de prisade Herren, den rättfärdige domaren som drar fram det dolda i ljuset, och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt. Och den hjältemodige Judas manade folket att hålla sig fria från synd, när de nu med egna ögon hade sett vad de stupades synd hade lett till.

Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. Dessutom tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd."

Vad är det för eld som renar de avlidna? Guds kärleks eld som bränner bort allt det som hindrar den förening som väntar i himlen. I detta jordeliv ska vi göra allt vi kan för att ta bort allt som hindrar, men i slutändan är det Hans kärleks eld som gör allt arbete. Vi låter oss renas och samarbetar med Honom. Genom denna rening kan Fadern se Sin Sons bild i oss och vi blir verkligen vad vi ska vara: Guds avbild.

För alla dem som nu renas:

Herre, giv dem den eviga vilan och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.