tisdag 14 november 2017

Göra bot

Dagens andra läsning i läsningsgudstjänsten är hämtad ur Andra Clemensbrevet:

"Låt oss göra bot medan vi är på jorden. Ty vi är lera i mästarens hand. Det är som när krukmakaren har gjort ett föremål och det har misslyckats eller gått sönder under hans händer, så formar han om det; men om han redan har satt in det i ugnen så kan han inte göra något mer åt det. På samma sätt må också vi, så länge som vi är i världen, göra bot av allt hjärta för det onda som vi gjort i vår kropp, så att vi kan räddas av Herren medan vi har tillfälle till bot. Ty sedan vi har gått ut ur världen kan vi inte längre där bekänna synden eller göra bot."

torsdag 2 november 2017

Alla själars dag

Det är Alla själars dag, en dag då vi ber särskilt för alla avlidna att de snart ska bli färdigrenade och kunna komma in i himlen för att se Gud ansikte mot ansikte. Enligt Bibeln (Upp 21:27) kan inget orent komma in i himlen och det står också att vi renar oss liksom Han är ren (1 Joh 3:3). Men det vet vi alla att många dör utan att vara helt renade och därför finns skärselden, reningen.

Paulus skriver till korintierna (1 Kor 3:10-15): "Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld."

Så länge vi lever i denna världen kan vi aktivt göra något för att rena oss själva (bön, fasta, goda gärningar) men efter döden är det andra som ber för oss. Kanske är det det Paulus menar när han säger att någon annan bygger vidare på den grund han själv lagt?

I andra brevet till Timotheos skriver Paulus om Onesiforos (2 Tim 1:16-18). Han skriver om Onesiforos i förfluten tid och ber för hans familj, så man förstår att han är avliden. I vers 18 står: "måtte Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen". Paulus, och därmed de första kristna, bad för de avlidna. Det är inte ett medeltida tillägg till den kristna tron. Den finns från början. Ja, den fanns hos judarna innan den fanns hos de kristna (2 Mack 12:38-45):

"Judas ledde sedan hären till staden Adullam, och eftersom den sjunde dagen gick in renade de sig på sedvanligt sätt och firade sabbaten där. Men följande dag, då det hade blivit hög tid att ta hand om de fallnas kroppar, gick Judas män ut för att göra detta och föra dem till vila hos deras släktingar i fädernas gravar.

Då fann de att varenda en av de döda under sina kläder hade kultföremål som tillhörde avgudarna i Jamnia, sådant som lagen förbjuder judarna att befatta sig med. Alla förstod att detta var anledningen till att de hade stupat, och de prisade Herren, den rättfärdige domaren som drar fram det dolda i ljuset, och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt. Och den hjältemodige Judas manade folket att hålla sig fria från synd, när de nu med egna ögon hade sett vad de stupades synd hade lett till.

Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. Dessutom tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd."

Vad är det för eld som renar de avlidna? Guds kärleks eld som bränner bort allt det som hindrar den förening som väntar i himlen. I detta jordeliv ska vi göra allt vi kan för att ta bort allt som hindrar, men i slutändan är det Hans kärleks eld som gör allt arbete. Vi låter oss renas och samarbetar med Honom. Genom denna rening kan Fadern se Sin Sons bild i oss och vi blir verkligen vad vi ska vara: Guds avbild.

För alla dem som nu renas:

Herre, giv dem den eviga vilan och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.


söndag 29 oktober 2017

En herde, en hjord

I dessa dagar läser jag orden hylla, fira, högtidlighålla väldigt ofta. De ord jag vill använda och de aktiviteter jag vill ägna mig åt heter i stället: bön, fasta, gottgörelse, botgöring....

Den splittring som många firar och hyllar går emot Jesu ord om enhet (Joh 17:21). Den Kyrka de slet sönder var den som Kristus grundade. Men trots detta kommer det en dag att åter igen bli en Kyrka, en herde, en hjord (Joh 10:16). En dag kommer Han att leda de bortsprungna fåren tillbaka till den rätta fållan.

Då kommer jag att fira!


söndag 8 oktober 2017

Rätta till missförstånd

Det var länge sedan jag skrev något här, märker jag...

Fann en gammal artikel om 'the whore of Babylon', som jag otaliga gånger har hört kristna påstå är Katolska Kyrkan. Den här artikeln krossar den tron... Tolle et lege! Ta och läs!

Här finns artikeln (den är på engelska).

söndag 11 juni 2017

Den Allraheligaste Treenigheten

Ur Athanasios första brev till Serapion:

"Inte utan orsak bör man noga följa den gamla traditionen, den Katolska Kyrkans lära och tro, som Herren gav, apostlarna förkunnade och våra fäder bevarade. Den är nämligen Kyrkans grundval, och om någon avfaller från den kan han inte längre vara, eller ens kallas kristen.

Alltså: Treenigheten är helig och fullkomlig, och vi lär känna den i Fadern och Sonen och den Helige Ande. Den innehåller inget utöver sitt eget väsen, den består inte av en skapare och något skapat, utan hela Treenigheten besitter makten att skapa och verka, Dess väsen är unikt och odelbart, dess handlande är ett. Ty allt gör Fadern genom Ordet och i den Helige Ande, och sålunda bevaras den heliga Treenighetens enhet. Därför förkunnar Kyrkan en Gud, som står över allting, verkar genom allt och finns i allt (Ef 4:6). Står över allting gör han såsom Fader, såsom ursprung och källa; han verkar genom allt, ty han verkar genom Ordet; och han finns i allt, nämligen i den Helige Ande.

När den salige Paulus skriver till korinthierna om de andliga gåvorna härleder han allt till Gud Fadern såsom huvudet på detta sätt: Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt (1 Kor 12:4-6). De gåvor som Anden ger var och en, de ges av Fadern genom Sonen. Allt vad Fadern har tillhör ju också Sonen, därför är faktiskt allt vi får av Sonen, i Anden, gåvor av Fadern. Och när Anden är i oss så är även Ordet, som gav oss Anden, i oss, och i Ordet är även Fadern. Så besannas Kristi ord: Jag och min Fader skall komma till honom och stanna hos honom (Joh 14:23). Ty där ljuset är, där är också strålglansen, och där glansen är, där är också glansens verkningar, den strålande gåvan.

Detta lär Paulus i Andra Korinthierbrevet när han säger: Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och delaktighet i den  Helige Ande åt er alla (2 Kor 13:13). Nåden och gåvorna som Treenigheten ger, ger Fadern genom Sonen i den Helige Ande. Fadern skänker oss nåd genom Sonen, men vi kan inte få del av gåvan annat än i den Helige Ande. Har vi fått del av honom så har vi Faderns kärlek och Sonens nåd och delaktighet i samma Ande."

söndag 4 juni 2017

Pingst

Ur Magister Mathias bok Vägen till Jerusalem (Magister Mathias var den heliga Birgittas biktfader)


"Säg med tillförsikt: 'Jag tror på den Helige Ande'. Han är ju Anden som självmant förekommer oss, för att vi skall tro. Han är Anden som gör oss, som varit döda genom synden, levande. Han är Anden som helgar oss, så att vi med den nåd och de dygder som han själv ger, kan behaga Gud.

Självmant kommer han till människan för att blåsa in tron i henne. Anden blåser vart den vill (Joh 3:8). Det är inte vi som genom våra förtjänster jämnar väg för honom, så att han vill komma, utan denne ljuve Ande är så god att han kommer till människan också när hon är ond genom att blåsa in tron i henne och göra henne levande genom livet i Kristi nåd.

Vad är en kropp som inte andas? Ett lik. Så är också människan till sin själ ett lik utan den helige Ande. Men när denne livets Ande kommer, ingjuter han Guds kärleks värme i syndarens kalla hjärta, som aposteln säger: Guds kärlek är ingjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss (jfr Rom 5:5). Om den nu har blivit oss given, då är det verkligen inte vi som först gjort oss förtjänta av den, utan den är oss fritt given, av Guds frikostighet. Med vilka förtjänster skulle vi kunna föra oss förtjänta av honom, som är större än allt, Gud Skaparen?"


måndag 22 maj 2017

Kardinal

Tänk att jag i min ungdom lagade mat till en blivande kardinal! Tänk att jag har biktat mig för en blivande kardinal! Deo gratias!